Det är en sån där arg dag idag. Riktigt arg. Blir irriterad på barnen, tycker de tjatar på mig hela tiden.
Såg fram emot en lugn o skön helg men jag är ju mest uppretad hela tiden. I normala fall är jag lugn som en filbunke efter en löparrunda. Men inte idag.
Fick en puls på 280 när jag mötte grannen i motionsspåret som ojade sig över det faktum att jag inte visste vart jag skulle flytta.
När jag satt hos systern o svågern o käkade och vi pratade om jantelagen blev jag lika upprörd igen.
-Mamma vad är det, du låter så stressad, sa sonen.
Då andades jag lite. Försökte ta det lite lugnt. Men det ligger liksom en irritation o bara pyser. Det är veckan innan. Det märks.
Mitt humör pendlar. Och för en stund sedan verkade jag nog helt galen. Jag var ute o gick med ena hunden. Direkt efter satte jag mig i bilen för jag skulle åka o hämta pizza åt barnen. Dottern har en kompis på besök som ska sova över.
När jag satt mig i bilen undrade jag varför det var så ljust i bilen. En blick i backspegeln sa mig vad det var. Jag hade pannlampan kvar på huvudet.
Sen skrattade jag. Jättemycket. Jag såg framför mig hur jag skulle komma åkandes i min bil men pannlampan på och sen klampa in på pizzerian.
Men det skulle kanske varit det bästa. Det hade ju gett rätt bild av mitt sinnestillstånd. "Håll er borta, jag kan brisera vilken sekund som helst." Typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar