Hoppas appen visar fel väder

På lördag sticker vi till Kroatien. Hundvakter och hus- och kattvakt är klart. Det finns bara ett litet hinder för den där rätta känslan och det är vädret. Just nu ser det bättre ut hemma :(. Får hoppas att det hinner ändra sig eller att appen visar fel. :)

I helgen var jag på utställning med Harper som fick excellent, varken mer eller mindre. Fin kritik fick hon dock och beröm för sitt trevliga temperament. Just nu snurrar det mest i huvudet på grund av alla småsaker som måste fixas och kommas ihåg tills vi åker både på jobbet och hemma.

Kopia på försäkringsbrev och vaccinationspapper
Fästingmedel/halsband till alla hundarna
Hela koppel
Skriva instruktioner till husvakt
Tvätta
Packa
Fixa tågbiljett
Köpa kattmat...
... och mycket mer...

En snabbt inlägg

Har kommit igång med golfen och det är så himla kul! I onsdags var vi ute för tredje gången. Min ambition är att spela så mycket som möjligt och registrera varenda runda oavsett om det går bra eller ej.

Jag har inte spelat på två år och då var det bara en gång så det är i princip tre år sedan vilket innebär att jag var ganska ringrostig i söndags när vi gick första rundan men jag har förbättrat mig för varje hål.

I tisdags var jag på grytträning igen. Kul det också.

Innan golfen i onsdags hann jag med en superskön och snabb löprunda. Vet inte om jag vågar lita på runkeeper appen men om den stämmer så var det ruggigt bra. Igår blev det jobb och en löprunda.

Behövs inte så mycket för att jag ska vara nöjd

Det behövs inte så mycket för att jag ska vara nöjd över mig själv :). Igår var jag väldans nöjd över att jag spårade med Mel och Anna Lou, superbra lydnadsträning med alla, trimmade klart Messi, handlade hundmat och lite träningsattiraljer som jag inte fått ändan ur vagnen och skaffat, plockade fram golfbagen (eftersom jag nu betalat in medlemsskap och tänker mig kunna börja spela igen) och plockade in i bilen och åkte iväg för att slå några bollar (det stöp dock, då kortet jag hade med hade noll i saldo) och sist men inte minst - jag sprang i Ågestaspåren! Underbara, kuperade löpspår som jag inte sprungit i på mycket länge.

Veckan har också innehållit ny sänkning av kortisonet, jag känner av det lite men ingen fara än så länge så den här nivån ska jag nog kunna hålla mig på ett tag.

På en av rundorna sprang jag förbi ett utegym och gjorde två chins en ökning med 100 procent (sist gjorde jag en) :)

Grytträning

Duktiga Anna Wilsson tränar med Zid.

Alla sätt är bra...  den här lille killen ville hellre ta sig fram från det som kallas hyllan istället för från sidan.

I onsdags var det dags för Harper att få prova på konstgryt. En helt ny men spännande erfarenhet för oss båda.

I den zinkfärgade, runda behållaren(?) till vänster i bild sitter grävlingen. De bruna gångarna leder framåt till grävlingen som sitter bakom galler.

Hunden ska när den är färdigtränad ta sig fram till grävlingen och när den är där skälla ordentligt. Det gör den för att grävlingen ska stanna kvar och inte gräva sig djupare ner i grytet (i verkligheten, här kan den stackaren inte gräva sig någonstans).

Ibland sätter de ner en plåt mellan hunden och grävlingen i konstgrytet då ska hunden vara tyst. Skäller den då är den inte "ärlig".

För vår del handlar det just nu om att vänja sig vid grävlingen, ta sig ner i hålet och skälla.

Trött och glad!

Har haft en alldeles underbar ledighet och i helgen tillbringade jag dagarna ute i Upplands djupa skogar för att ägna mig åt viltspår med Harper. Hon var så himla duktig och blev godkänd i anlagsklass i söndags. Jag är megastolt och imponerad över den där lilla hunden.

Oväntat sällskap i spårmarkerna

Trötta och nöjda tjejer efter spår på jordåker.

Gårdagens spår gick på jordåker. Först tänkte jag spåra på ett ställe men på en tomt i närheten sprang en lös schäfer omkring och var på väg ut till oss några gånger så jag gav upp åkte vidare. Jag letade länge och väl för att inte spåra på en åker som de sått på.

Till slut hittade jag en ny åker, långt ut i ödemarken. På slutet av spåret kom en polisbil(!) och svängde intill. De tyckte det var kul o se att vi spårade. Var väl det sista sällskapet jag hade väntat mig, ormar var jag beredd på, och kanske nån bonde, men polis, nej det hade jag inte trott :).

Tacksam!

Jag har fått svar på magnetröntgen och den visade inga tecken på sjukdom eller inflammation vilket är oerhört positivt och stärker diagnosen PMR. PMR läker ut av sig självt till slut och under tiden äter jag kortison för att kunna leva normalt.

Det är en sådan lycka och jag är så tacksam. Inte bara att jag kan röra mig i vardagen, utan till och med träna igen. För ett halvår sedan kunde jag inte ens vända mig själv i sängen. Nu får jag återigen uppleva lyckan av att springa på stigar i skogen och känna mig stark.

Igår lyxade jag till dagen med funktionell styrketräning och några crossfit-övningar på altanen och sen sprang jag en runda i lugnt och skönt tempo, tyckte jag. Den sista kilometern ökade jag lite och när jag tittade på runkeeperappen insåg jag att jag höll ett väldigt bra tempo.

Cykelturer

Kloka lilla Mel har gjort cykelprov idag.

Anna Lou gillar också att följa med på cykeltur.

Igår hade jag en trevlig dag när jag var iväg med Mel och gjorde uthållighetsprov (UHP). Det går ut på att cykla 20 km med sin hund i ett tempo av 12-15 km/timmen, vilket blir 4-5 min per kilometer. Två pauser har man med vätskekontroll. Då tittar domaren på hundens allmäntillstånd och så att tassarna ser fina ut.

Mel är en stabil och klok tjej. Inget ryck och drag i starten efter de andra hundarna. Hon vet precis var hon ska vara bredvid cykeln och lägger inte någon onödig energi på något annat. Vi var fyra ekipage som deltog och en kille som tävlade SM i drag med sin hund var med. Alla blev godkända.

Turen gick i vackra omgivningar på landet utanför Vallentuna. Fina grusvägar hela vägen. Det enda som var lite oturligt var att de saltade(!) vägarna och sprutade vatten precis där vi körde vilket gjorde att vägen var dränkt i vägsalt, värre än salt på vintern. Något man gör för att vägarna inte ska damma.

Så fort vi kom hem fick Mel ett skönt bad för att tvätta bort allt salt i tassar och päls. Sen låghon nöjt i soffan resten av kvällen. Lite senare fick Anna Lou komma ut på 7 km cykeltur i den svala kvällsluften.

Kladdkaka med lakritsglasyr

Mycket godare än så här blir det inte. En riktig liten mumsbit som få kan motstå. Kladdkaka med lakritsglasyr. Bakade den i helgen efter att fått receptet av Pias Lisa. Mmmm, får se om det blir en till i helgen kanske.

Och hur snabbt går dagarna?

Harper och Messi.

Tiden verkligen springer iväg! Idag var det halvdag eftersom det är röd dag i morgon, vilket är väldigt skönt (obeskrivlig lyx rent ut sagt så här mitt i veckan). Tilde och jag möttes upp för en trevlig lunch. Mysigt o få en stund för sig själva sådär och sitta och prata utan att vara hemma.

I helgen har jag varit på utställning i Västerås med Harper som fick excellent. En av valparna har varit och blivit röntgade och med posten kom MH-protokollet för Amber som gjorde mentalbeskrivning i helgen - det såg riktigt fint ut - kul!

Efter jobbet tog vi en långpromenad tillsammans med alla hundarna och sen cyklade jag en sväng med Mel. Sen var det mys med grillat och flera avsnitt av Breaking Bad. Som för övrigt börjar ta slut - hur ska jag klara mig??

På träningsfronten är det full fart, har fått till några bra lite längre löppass i bra tempo, känns väldigt hoppfullt. Igår var det crossfit igen, första gången efter stukningen av handleden och det gick ganska bra. Gjorde lite ont, framförallt idag känns det, men jag kunde ändå vara med och ta ut mig.

Förra veckan var jag på magnetröntgen igen. Vilken pärs! Som tur var följde en rar kollega med som stöd, vet ärligt inte om jag klarat det själv. Jag övervägde lugnande men samtidigt kändes det väldigt onödigt.

Det låter säkert larvigt  men jag tycker det är otroligt obehagligt att ligga i röret utan en chans att röra mig eller se mig omkring. Och ljudet som uppstår är nog värst. Eller i alla fall var det det förra gången. Den här gången var det mindre hemskt.

Överlag var det bättre, en nyare maskin (såg det i alla fall ut som) fräschare rum och supertrevlig och lugn personal. Som jag brukar hade jag läst remissen noga, det vill säga var jag skulle vara och vilken tid och om jag skulle skicka in någon form av svar innan.

Vad jag däremot sparade till själva undersökningsdagen var hur mycket som skulle kollas. Jag intalade mig själv att det skulle vara en mindre koll. Typiskt mig o tänka att det går snabbt. Det var ingen liten undersökning, den var lika omfattande som den förra vilket ju är bra så här efteråt. Nästa vecka får jag svar.