Tacksam!

Jag har fått svar på magnetröntgen och den visade inga tecken på sjukdom eller inflammation vilket är oerhört positivt och stärker diagnosen PMR. PMR läker ut av sig självt till slut och under tiden äter jag kortison för att kunna leva normalt.

Det är en sådan lycka och jag är så tacksam. Inte bara att jag kan röra mig i vardagen, utan till och med träna igen. För ett halvår sedan kunde jag inte ens vända mig själv i sängen. Nu får jag återigen uppleva lyckan av att springa på stigar i skogen och känna mig stark.

Igår lyxade jag till dagen med funktionell styrketräning och några crossfit-övningar på altanen och sen sprang jag en runda i lugnt och skönt tempo, tyckte jag. Den sista kilometern ökade jag lite och när jag tittade på runkeeperappen insåg jag att jag höll ett väldigt bra tempo.