Så här ser det ut 15 minuter efter att jag städat min sons rum. Hans kreativitet vet inga gränser. Här har en bilbana utvecklats. Radiobilen körs i full fart utför rampen.
onsdag 16 januari 2008
Kreativitet
Så här ser det ut 15 minuter efter att jag städat min sons rum. Hans kreativitet vet inga gränser. Här har en bilbana utvecklats. Radiobilen körs i full fart utför rampen.
En sak i taget
Jag har sett vissa förändringar. Eller förbättringar. Så grönsakerna, nötterna och allt det andra har gjort nytta. Sån himla osis bara att hunden går på antibiotika och absolut inte får springa.
tisdag 8 januari 2008
Vad är det som händer?
Jag måste göra något åt mina nyinförskaffade ridbyxlår. Jag vet inte riktigt när de smög sig på mig men nu sitter de där i alla fall. Jag har aldrig förstått det där med tjejer o ridbyxlår. Trodde det var en myt. Nu vet jag bättre.
Älsklingen frågade häromdagen i telefonen om jag åt godis (för att jag lät speedad). Nä, utbrast jag, jag har sprungit, nu är det slut med godiset. Ska du bli fit nu, frågade han, sen rättade han sig snabbt o sa att jag ju redan var det.
Tur för honom att han var 34 mil bort när han sa det. Jävla spoling.
Så igår handlade jag en massa sallader, nötter o fräscha grönsaker. Det vore väl fan om jag inte skulle återfå mina former...
Bulgur o allt sånt trams vill jag helst slippa. Åtminstone när jag lagar maten själv. Jag vet att det är lugnt om jag äter normalt. Problemet är all jävla choklad som jag tillåter mig. Och alla chips som jag visst blivit beroende av. Och sist men inte minst avsaknaden av träning. Både löpning och styrketräning. Det är ju inte konstigt att man ser ut som man gör. Snarare märkligt att man inte rullar fram.
Jag blir galet frustrerad när jag inte hinner eller kan träna. Och när jag väl kommer igång blir jag hängig o så får jag hålla upp o sen blir det inte av. Jag trodde aldrig jag skulle hamna här. I den här jojofasen. Känns väldigt märkligt.
Ibland sitter jag på kontoret o planerar att springa efter jobbet o så äter jag på eftermiddagen för att kunna göra det. Å sen säger älsklingen att vi ska åka nånstans o så säger jag ok. Nästa dag kanske det inte funkar o vips så har det gått en massa dagar. Igen. Varenda vecka slutar med max två löpdagar.
Älsklingen frågade häromdagen i telefonen om jag åt godis (för att jag lät speedad). Nä, utbrast jag, jag har sprungit, nu är det slut med godiset. Ska du bli fit nu, frågade han, sen rättade han sig snabbt o sa att jag ju redan var det.
Tur för honom att han var 34 mil bort när han sa det. Jävla spoling.
Så igår handlade jag en massa sallader, nötter o fräscha grönsaker. Det vore väl fan om jag inte skulle återfå mina former...
Bulgur o allt sånt trams vill jag helst slippa. Åtminstone när jag lagar maten själv. Jag vet att det är lugnt om jag äter normalt. Problemet är all jävla choklad som jag tillåter mig. Och alla chips som jag visst blivit beroende av. Och sist men inte minst avsaknaden av träning. Både löpning och styrketräning. Det är ju inte konstigt att man ser ut som man gör. Snarare märkligt att man inte rullar fram.
Jag blir galet frustrerad när jag inte hinner eller kan träna. Och när jag väl kommer igång blir jag hängig o så får jag hålla upp o sen blir det inte av. Jag trodde aldrig jag skulle hamna här. I den här jojofasen. Känns väldigt märkligt.
Ibland sitter jag på kontoret o planerar att springa efter jobbet o så äter jag på eftermiddagen för att kunna göra det. Å sen säger älsklingen att vi ska åka nånstans o så säger jag ok. Nästa dag kanske det inte funkar o vips så har det gått en massa dagar. Igen. Varenda vecka slutar med max två löpdagar.
She's back
Amanda är tillbaka med sin hesa röst i "Do you love me". Underbart, tror jag kommer gilla hennes album.
Appropå (vilket konstigt ord), förändringar så var inte den här layouten särskilt lyckad. Som ett kletigt rosafärgat hubbabubba.
Ja ja, det hinner jag inte ändra på nu.
Appropå (vilket konstigt ord), förändringar så var inte den här layouten särskilt lyckad. Som ett kletigt rosafärgat hubbabubba.
Ja ja, det hinner jag inte ändra på nu.
Nattasaker
När jag sitter i bilen. När jag är ute och springer. Eller som nyss, när jag ligger i sängen. Då kommer jag på bra saker att skriva.
I bilen går det inte att göra så mycket åt det, inte i motionsspåret heller. Å när jag ligger i sängen så tänker jag, äsch det kan jag ju inte gå upp o skriva nu. Då tror ju folk att jag inte är riktig i huvudet. Att jag sitter uppe hela nätterna o skriver.
När jag ligger i sängen o ska sova kommer jag på andra saker. Sidor jag ska gå till på nätet, saker jag borde skriva i min almanacka och saker jag ska göra. Sen tänker jag att nej, det får vänta, nu sover du.
Men sen tänker jag att då kommer jag ju glömma bort det. Värst är det med surfandet. Jag kan vara på en sida tänka att jag ska till en annan o innan jag skrivit in adressen har jag glömt det.
Jag läser böcker på löpande band nu. Jag har just läst ut en ikväll. Velade mellan om jag skulle gå upp o hämta talboken jag fick i julklapp eller försöka somna. Till slut gick jag upp för att hämta skivan. Men jag hittade den inte. Så nu sitter jag här.
Såg en bra film igår, Sherrybaby med Maggie Gyllenhaal. Bra. Men jobbig. Tragisk o sorglig.
Nu får det nog bli talboken i alla fall. Undrar var jag lagt den...
I bilen går det inte att göra så mycket åt det, inte i motionsspåret heller. Å när jag ligger i sängen så tänker jag, äsch det kan jag ju inte gå upp o skriva nu. Då tror ju folk att jag inte är riktig i huvudet. Att jag sitter uppe hela nätterna o skriver.
När jag ligger i sängen o ska sova kommer jag på andra saker. Sidor jag ska gå till på nätet, saker jag borde skriva i min almanacka och saker jag ska göra. Sen tänker jag att nej, det får vänta, nu sover du.
Men sen tänker jag att då kommer jag ju glömma bort det. Värst är det med surfandet. Jag kan vara på en sida tänka att jag ska till en annan o innan jag skrivit in adressen har jag glömt det.
Jag läser böcker på löpande band nu. Jag har just läst ut en ikväll. Velade mellan om jag skulle gå upp o hämta talboken jag fick i julklapp eller försöka somna. Till slut gick jag upp för att hämta skivan. Men jag hittade den inte. Så nu sitter jag här.
Såg en bra film igår, Sherrybaby med Maggie Gyllenhaal. Bra. Men jobbig. Tragisk o sorglig.
Nu får det nog bli talboken i alla fall. Undrar var jag lagt den...
måndag 7 januari 2008
Förändring
Det är en märklig företeelse. För de det drabbar är det oftast positivt. Men för de runtomkring verkar det vara både skrämmande och något oroande.
Hörde att Illionissenatorn Barack Obama har det som ledord. Change.
Hörde att Illionissenatorn Barack Obama har det som ledord. Change.
fredag 4 januari 2008
Tips för uttråkade
Ta fyra personer (två vuxna och två barn) en hund, täcken, kuddar och väskor. Packa sedan in alltihop i en bil och åk 34 mil. Ta sedan hela sällskapet och stuva in dom i en enrumslägenhet på 38 kvm i fyra dagar. Så där ja. Där har ni den ultimata jullovsledigheten som i en ask.
onsdag 2 januari 2008
Kändisar i reklam
Två brudar från Handelshögskolan i Stockholm har gjort en examensuppsats om kändisar i reklam. Om de kommit från Berghs hade åtminstone jag lag mer vikt vid uppsatsen. En kombination av kunskaper kring hur reklam görs och lite kritiskt tänkande hade kanske gett det hela lite substans.
Inte nog med att man höjer på ögonbrynen redan över vilken skola de kommer ifrån. Det som presenteras i artikeln på Resumé är så motsägelsefullt att man kan börja undra om journalisten som snappat upp uppsatsen och återger den lider av amnesi.
Det dom lutar hela sin studie på är att det är bättre att använda sig av en kändis som har egenskaper som inte naturligt förknippas med varumärket. Som exempel ger dom Nike som använder sig av Zlatan, enligt tjejerna skulle det få större effekt om man istället använde sig av Darin.
Det, menar dom, skulle öka intresset för annonsen och folk skulle prata mer om den. Jaha, då undrar ju jag hur många som skulle intressera sig att handla. Men ok, det är vad dom tror.
För egen del skulle inte jag vilja identifiera mig med en tandställningsförsedd tonåring. Jag vill inspireras och när jag ser annonsen vill jag bli sugen på att träna. Det får mig att handla.
Men hur som haver, det var deras resonemang. Bara det att lite senare verkar dom glömt det. Då ger dom exemplet George Clooney som gör reklam för Nespresso. Då säger dom plötsligt att vitsen med att använda en kändis är att han ska förmedla de värden som produkten står för. Men inte tillsammans med texten för då blir det minsann övertydligt.
Det är bara det att det är hur kul som helst. Georgegossen sitter sexig som få med en rykande färsk kopp kaffe och texten lyder: Rich, sensual, intense, unique… Längre ner står det: Nespresso. What else? Men den humorn gick visst dom båda Handelsstuderande tjejerna förbi.
Sen kommer pricken över i. Paris Hilton gör reklam för hamburgare. Och det tycker flickorna är alldeles fel. Hon är nämligen så väldigt avlägsen det Hamburgerkedjan står för, så det blir bara förvirrande, säger dom.
Och visst, medger dom, det kommer säkert pratas en hel del om annonsen och generera en hel del nedladdningar – men kommer det verkligen att leda till fler köp?
Just rakt emot hur de resonerade kring Darin, för i det fallet skulle det vara ”Den oväntade kändisen”.
Amatörer. Som senare blir Marknadschefer nånstans och därmed också beställare av reklamtjänster. Skrämmande.
Inte nog med att man höjer på ögonbrynen redan över vilken skola de kommer ifrån. Det som presenteras i artikeln på Resumé är så motsägelsefullt att man kan börja undra om journalisten som snappat upp uppsatsen och återger den lider av amnesi.
Det dom lutar hela sin studie på är att det är bättre att använda sig av en kändis som har egenskaper som inte naturligt förknippas med varumärket. Som exempel ger dom Nike som använder sig av Zlatan, enligt tjejerna skulle det få större effekt om man istället använde sig av Darin.
Det, menar dom, skulle öka intresset för annonsen och folk skulle prata mer om den. Jaha, då undrar ju jag hur många som skulle intressera sig att handla. Men ok, det är vad dom tror.
För egen del skulle inte jag vilja identifiera mig med en tandställningsförsedd tonåring. Jag vill inspireras och när jag ser annonsen vill jag bli sugen på att träna. Det får mig att handla.
Men hur som haver, det var deras resonemang. Bara det att lite senare verkar dom glömt det. Då ger dom exemplet George Clooney som gör reklam för Nespresso. Då säger dom plötsligt att vitsen med att använda en kändis är att han ska förmedla de värden som produkten står för. Men inte tillsammans med texten för då blir det minsann övertydligt.
Det är bara det att det är hur kul som helst. Georgegossen sitter sexig som få med en rykande färsk kopp kaffe och texten lyder: Rich, sensual, intense, unique… Längre ner står det: Nespresso. What else? Men den humorn gick visst dom båda Handelsstuderande tjejerna förbi.
Sen kommer pricken över i. Paris Hilton gör reklam för hamburgare. Och det tycker flickorna är alldeles fel. Hon är nämligen så väldigt avlägsen det Hamburgerkedjan står för, så det blir bara förvirrande, säger dom.
Och visst, medger dom, det kommer säkert pratas en hel del om annonsen och generera en hel del nedladdningar – men kommer det verkligen att leda till fler köp?
Just rakt emot hur de resonerade kring Darin, för i det fallet skulle det vara ”Den oväntade kändisen”.
Amatörer. Som senare blir Marknadschefer nånstans och därmed också beställare av reklamtjänster. Skrämmande.
tisdag 1 januari 2008
Nytt år - nya möjligheter!
Det nya året har firats på traditionellt sett. God mat, dryck och prat ända in på småtimmarna. Sex vuxna, fem barn, två hundar och tre katter. Full fart och alldeles underbart.
Efter att först ha hjälpt mig ta ut granen, helt på eget initiativ ligger nu hela familjen framför tvn. Båda kidsen, hunden och pojkvännen. Fullständigt utslagna.
Själv är jag oförskämt lycklig med alla mina familjemedlemmar runt mig. Oj nu ringde klockan, pastan är klar (ställer alarmet för att inte glömma bort maten på spisen).
Efter att först ha hjälpt mig ta ut granen, helt på eget initiativ ligger nu hela familjen framför tvn. Båda kidsen, hunden och pojkvännen. Fullständigt utslagna.
Själv är jag oförskämt lycklig med alla mina familjemedlemmar runt mig. Oj nu ringde klockan, pastan är klar (ställer alarmet för att inte glömma bort maten på spisen).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)