Helgen inleddes med löpning och på det följde snöskottning. Det dåliga samvetet för våra utemöbler som stått begravda under snön fick mig till slut att skotta bort snön på det.
Den fantastiska boken Patient 67 går nu på bio och den var precis lika bra som boken. Och jag blev lika grubblande efteråt som när jag läste den.
Mel verkade tycka att det var lite tungt att springa och jag insåg att jag måste springa själv många veckor framöver. Då började jag fundera över om jag kanske skulle plocka fram mina skidor, som jag inte använt någon gång. När jag börjar räkna efter inser jag att det är sex år sedan jag åkte vasaloppet. Det i sig är en lång historia men jag köpte nya skidor, tränade på dem, åkte Vasaloppet och fick sedan ett par nya direkt efter på grund av att jag inte ens kunde få ner fästytan.
Så det kändes lite retligt när jag kom in med dem för att få dem åkbara. Sprillans nya, prislappen kvar, men sex år sedan de köptes och aldrig åkta på. Dessutom två och en halv månad in på den mest snörika vintern på länge. Vintern är så gott som slut - då dyker jag upp.
Inte heller tänkte jag på att det är hysteriskt många just nu som vill ha sina skidor iordninggjorda inför nästa veckas Vasalopp. Men de var sjysta och klämde in mig mellan alla sina beställningar, varför vet jag inte, men jag antar att de hade lite roligt åt sin udda kund. Det är verkligen så typiskt mig.
Igår var jag och Mel och hälsade på en uppfödare till Jack Russel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar