Igår fick jag en välbehövlig knuff. Jag har sagt det förut och nu säger jag det igen. Jag ska starta eget.
Kursen igår var inte som vanligt. Det var en oinspirerande gammal stofil som stod framme i rummet och verkade viktig. Alla hans teser och exempel var som han, gamla som gatan.
Först tänkte jag att det var jag som var ofokuserad, att jag inte lyssnade så uppmärksamt som jag brukar. Men nej, de andra kände likadant visade det sig i pausen.
Den ordvitsande ingenjören i 50-årsåldern, som jag inte berättat så mycket om här, var däremot i sitt esse. Han verkade uppskatta föreläsaren och blarrade på som aldrig förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar