Gårdagen tillbringades mest i bilen. Usch gillar verkligen inte att sitta still sådär mycket. Traskade några steg i skogen när Mel testades men det var i princip den enda luft jag fick igår.
Testet gick precis som jag förutspått. Eller möjligen blev jag lite överraskad över att jag behövde gå halva sträckan till dumpen innan hon gick fram. Tror det hängde ihop med att lillmatte stod i publiken.
Men annars var det vår lilla pralinätande dam som vandrade runt banan. Hon ser inga större faror någonstans och håller sig helst till sin flock. Skulle det mot all förmodan ske något underligt litar hon på att vi fixar det.
Klart att det skulle sett lite annorlunda ut om hon inte varit skendräktig. Om hon istället varit i högform (mentalt) då hade hon varit lite livligare och lite busigare.
Något vi för övrigt har väldigt roligt åt, att hon alltid lurar oss under skendräktigheten, varje gång tror vi att hon mognat och att hon slutat hitta på bus. Men så snart skendräktigheten är över kommer hyssen igen.
Precis som vi alltid tror att hon är sjuk när hon är skendräktig. Nosen blir torr, hon spyr till och från, äter knappt alls, går inte ur sängen på morgnarna och vill helst bara ligga i soffan resten av dagen.
Efter varje löprunda är jag antingen vansinnig för att jag fått släpa henne runt eller så är jag ängslig och orolig att hon är dödsjuk och att jag plågar livet ur henne. Tempen tar jag fram flera gånger i veckan för att försäkra mig om att hon inte har feber.
Men så kommer en katt springande och då känner man igen henne på direkten. Nej, bara till att hålla ut ett tag till. Börjar vänja mig vid de här perioderna nu. Hittade följande textavsnitt på Agria om skendräktighet:
När din tik är skendräktig så ska du tänka på att försöka hålla henne sysselsatt och att ägna henne extra mycket uppmärksamhet. Det kan mycket väl vara så att tiken genomlider en jobbig period och då behöver hon få ”skingra tankarna” och känna sig lite extra omhuldad och uppskattad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar