Sidor

söndag 1 mars 2009

Jag är bara så stolt!


Idag när jag skulle ut och springa och just hade laddat med mp3-spelarens lurar i öronen sa Wille att han ville hänga med. Javisst, tänkte jag, det blir mysigt, vi kan ta en liten lugn tur.

Den lille mannen svidade om och så bar det iväg ut. O jäklar vad han sprang på. Lätt och fint gick det. Efter tio minuter undrade han om vi inte kunde öka farten lite.

Vi var ute och sprang i bra tempo i 48 minuter! Hela tiden pratade vi om ditten och datten. Visst är han söt!

När vi kom tillbaka utmanade jag honom i lite armhävningar, 3x16 gjorde han.

3 kommentarer:

Anonym sa...

vad duktigt.Han blir nog lik sin mamma i spåret.Lottie

Martina sa...

Visst är han! Jag är så grymt imponerad. Det är så himla roligt när vi är ute och springer ihop. Kram

Anonym sa...

Ingen tvekan om att han är mammas pojk... :)