I lördags var jag ute och sprang med Mel och en tjusig hane som heter Hector. De sackade ordentligt mot slutet. Det har jag aldrig varit med om. Sa åt dem det också, att de var slöa. Det gick aldrig att springa slut på Rattah. Inte ens när hon var 10 år. Men så hade hon ju andra idéer för sig.
Som tur är finns det fler hundar att välja på därute i skogen. Fick med mig Messie, också en ståtlig karl i sina bästa år. Mels brorsa för övrigt. Han verkade inte bli så trött men han har däremot för sig att ett varv räcker. Så så snart man närmar sig slutet på rundan och fortsätter på nästa varv sätter han sig nästan ner i ren protest och glor.
2 kommentarer:
Ja det var nog chockade stackars jyckarna men vad bra att det fick sig en riktig genomkörare.lottie
Närå, chockade tror jag inte. Men lite lata. Det var de allihop. Mest Mel faktiskt./M
Skicka en kommentar