Sidor

fredag 19 oktober 2012

Kittlar dödsgott i kistan

För tre veckor sen var jag och gjorde muskelbiopsi. Väntar ännu på svaren från det men dagen efter började jag med kortison - och skillnaden är total. På mindre en ett dygn märkte jag enorm bättring. Kunde till exempel röra mig i sängen redan första natten och värken på natten försvann.Sen har det bara blivit bättre och bättre för varje dag som går. Stelheten och muskelsvagheten har liksom undan för undan försvunnit.

Jag kan promenera i rask takt (till och med mina berömda sjumilakliv är tillbaka), resa mig från stolar utan hjälp, gå i trappor, vrida på huvudet i bilen och se bakåt, öppna dörrar själv... listan kan göras hur lång som helst. Den lycka jag känner går inte att beskriva i ord, det är som att jag fått tillbaka mitt liv. Mig själv.

Hela tiden fram till tabletterna har jag kämpat, låter dramatiskt, men det är så det varit med ansträngd andning på grund av musklerna runt lungorna, tagit mig fram i skogen med ben som inte vill lyfta, på promenader med en kropp som inte kan, tränat med hundarna trots att jag knappt kunnat böja mig ner för att belöna.

Nu helt plötsligt gör jag allt utan ansträngning igen. Jag nästan gråter av glädje, det är verkligen helt obeskrivligt och ofattbart. Att ett par tabletter kan göra sådan skillnad. Hur bekvämt jag ligger i sängen, att jag kan hålla hundarna i koppel, att jag kan sätta mig på huk och resa mig igen. Förra helgens tripp ner till Jönköping. Att inte bara kunna åka så långt, sova borta utan dessutom kunna göra det själv igen - det är lycka!

Jag anstränger mig för att hålla mig i skinnet ett litet tag till och inte rusa ut på löptur. Eller det är ju i och för sig en sanning med modifikation, jag har redan provat :). Men insåg snabbt att det var för tidigt. Så nu ägnar jag mig enbart åt raska promenader men oj vad jag längtar efter löpning och mera träning.

Har inte fått slutgiltigt svar på vad det är jag har men det mesta pekar nu åt ett håll. Inte minst hur jag svarar på kortisonet bekräftar det. Nästa vecka ska jag lämna nya prover för att se om även sänkan gått ner. Och kanske få svar på biopsin.

Nu är det soffan och tvn som gäller med nya favoritgodiset - mörk choklad med havssaltsmak och pistagenötter - kittlar dödsgott i kistan. :). Trevlig kväll!


Väntar på svar från muskelprovet.

2 kommentarer:

Babsan sa...

Visst är den god :)

Men Tina, vad jobbigt du måste ha haft det. Men vad underbart att du börjar känna dig bra igen! Hoppas, hoppas att du kan få börja springa och träna snart igen. Kram på dig!

Martina sa...

Rysligt god!

Ja, det har varit tufft minst sagt men nu hoppas jag att det blir bra! KRAM!