04.09. Då vaknade jag idag. 04.25 klev jag upp, det kändes meningslöst att försöka somna om. Sen har jag suttit och jobbat fram till nu för att hinna undan eftersom jag har haft möten hela veckan. Samma sak idag - möten. Och efter det tänker jag ta mig hem för att vara tillsammans med barnen.
I onsdags hade jag semester. Det slutade med att jag jobbade från halvåtta på morgonen till halvtvå. Non stop. Hemifrån. Men sen äntligen stack vi iväg och åkte slalom! Gud vad kul det var! Första gången någonsin för Wille och Tilde. Själv har jag inte åkt många gånger i vuxen ålder så det kändes lite pirrigt.
Vi ska inte ge oss in i att beskriva servicenivån på personalen vid uthyrningen. Inte heller liftkorten. Eller det faktum att hjälmarna var fula och därför krävde extra noggrann genomgång av en av oss. Nej, de detaljerna glömmer vi. Däremot ska vi prata om den fantastiska skidlärare som dök upp!
Efter några svettiga minuter med att reda ut begreppen och hitta rätt saker fick jag mobilnumret till en snubbe på skidskolan som fanns på plats. Fick dock ingen kontakt utan pratade in ett meddelande om att vi var intresserade av privatlektioner. Sedan traskade jag upp för en ovanligt lång och brant trappa iförd pjäxor för att låsa in våra skor i ett skåp. Ett skåp man skulle stoppa en enkrona i.
Men det var inte det vi skulle prata om, utan när jag vrider om låset ringer telefonen och en mycket trevlig herre presenterar sig i andra änden som skidlärare. Han var på väg därifrån men undrade var jag var och bestämde att vi möts på framsidan. Sagt och gjort, vi möts, mannen som hette Esse ordnade med finanserna dealade och whealade med de lite mindre serviceminded personerna i luckan och vips - så var vi igång!
Poff, poff, superproffsig genomgång med oss allihop. Denna man gjorde vår dag! Och räddade anläggningen från att stoppas i facket VÄREDLÖS, ÅK ALDRIG TILLBAKA. Han var helt enkelt super, inte nog med att han klämde in oss samma dag, det hade jag verkligen inte räknat med, han instruerade oss hur bra som helst, lugnt och pedagogiskt.
Wille var hur imponerad som helst, mannen var nämligen minst 60 år - och körde i gupp! Dessutom hade han en plattare telefon än mig, som han kollade kalendern i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar