Malin har många gånger varit min räddning i stunder när jag känt total maktlöshet. När tålamodet försvunnit ut i rymden och jag ifrågasatt mina val.
Som en fullständigt klok och klarsynt mormor har hon suttit lugnt och vettigt med svaren. Kvitto på att jag inte var så dålig i alla fall. Att det inte är hela världen att man ändrar på ett nej och ibland säger ja.
Eller när "bytesdagarna" präglades av gråt och bråk. Läste då lite från Malin och fick veta att det är normalt. Att barnen testar om man finns kvar. Om man fortfarande älskar. Om samma regler gäller.
Med den vissheten har jag kunnat stå mycket stadigare och säkrare i varje konflikt. Utan att anklaga vare sig mig själv eller änglarna. Utan den mormor vi så väl hade behövt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar