Hur känns det?

Nu är huset tomt. De senaste veckorna har det varit fullt fokus på att organisera flytten. Just nu känns det bra. Bra att det är klart. Bra att jag inte längre behöver ta hand om det.

Men sjukt jobbigt att jag inte kan åka hem. Vi trivdes verkligen där. Och sjukt jobbigt att jag inte har något hus i siktet. Sedan jag sålde mitt hus har det varit i det närmaste dött på Jönköpingsmarknaden.

Men på fredag ska jag ha mina änglar. Då ska vi hitta på en massa roliga saker och bara mysa. Helgen är redan helt uppstyrd och planerad. Vi ska bada, bowla och gå på bio.

Elak

Usch, först skulle jag skriva om hur glad jag blir över att den jobbiga programledaren slutar den 31 mars. Men jag hann inte ens skriva klart meningen förrän jag fick dåligt samvete och tänkte, hu vad hemsk jag är.

Chokladmonster

Jag är lite trött nu. Gick upp halvsex idag. Men en kopp kaffe borde pigga upp, så får det bli.

För nån månad sedan slutade jag äta choklad. Till slut hade jag varit utan det så länge så att det inte ens smakade gott längre. Jag var sjukt nöjd över mig själv.

Då kom raringen hem med en gigantisk låda med Lysmelk som han fått av sin kompis som jobbar på karamellkungen. Till mig. Första biten tog jag för att kolla. Jo, då, det stämde smakade inte gott längre. Andra biten tog jag för att vara snäll. Tredje-hundrade biten tog jag för att lådan stod där. Så nu är jag fast igen. Igår slängde jag lådan. Fast det var godisar kvar i den. Jag kan helt enkelt inte hejda mig om det finns godis hemma.

Vi stajlar ihop oss

Vi försöker få mina vita saker att passa in. Vet inte om det funkar.

Mål och mening

Jag sitter på en öde ö. Maten är nästan slut och det finns inget att göra. Jag ligger mest apatisk och stirrar rakt fram. Krafterna är obefintliga utom de gånger det dyker upp ett skepp i horisonten.

Då får jag oanade krafter och sätter full fart. Jag vet att räddningen är nära. Jag ska äntligen komma härifån. Med flaxande armar hoppar jag upp och ner och springer fram och tillbaka på ön för att de på skeppet ska se mig. Och nu, visst styr det lite emot mig? De har sett mig, de kommer hitåt!

Nej, vänta, vart är de på väg? Varför sneddar de av nu? De såg mig inte och åkte just förbi och jag vet inte hur länge det dröjer tills jag ser ett skepp nästa gång. Men den positiva sidan av mig tänker att nu är det ännu närmare tills det kommer ett skepp som ser mig. Och det var säkert inget bra skepp, de hade säkert dödat mig och ätit mig till middag.

Jag lägger mig ner igen och börjar fantisera om när det där stora skeppet kommer. Det rätta skeppet. Det som ska ta mig härifrån. Och inte bara det. De har en massa mat ombord och de ger mig kläder och kaptenen känner folk i nästa hamn som kan ge mig jobb så jag klarar mig.

Nu blir jag så inspirerad av mina egna tankar så jag börjar förbereda min resa. Om jag ska iväg nu måste jag ju göra i ordning på ön. Kan ju inte lämna det så här. Måste fixa till ett bra vedförråd. I fall nån annan hamnar här. Jag vet ju var allt finns. Och jag ska bygga klart den där sovplatsen som är en bit upp i trädet.

Noll koll eller full kontroll?

Sitter på kontoret men börjar inse att det nog är dags att gå hem. Inte för att jag inte tänker klart längre för det gör jag. Är klart piggare på eftermiddagarna och kvällarna.

Jag funderar emellanåt på att jag lider av någon bokstavskombination. Känner mig som den yraste människan i världen. Det är alltid ett helsike att få ihop vardagarna. Läste en artikel i svd om en kvinna som fått diagnosen adhd i vuxen ålder. Jag kände igen det hon beskrev precis.

Kommer jag ihåg den ena ungens gympapåse så glömmer jag den andras dagen efter eller så kommer de försent till skolan för att inte jag klarar av att koordinera ihop de sista kritiska momenten när vi ska ta på oss ytterkläderna.

I mitt huvud ekar min röst oavbrutet, glöm inte, får inte glömma, kom ihåg, gör det, missa inte osv. Faktum är att idag på förmiddagen var jag helt säker på att det är så. Jag lider av en bokstavskombination.

Men på eftermiddagen träffade jag en kund som sa, "Det är så bra att vi har dig, du är så strukturerad och lugn och ser precis vad vi ska göra".

??

Pysseltid

Jädrigt körigt nu. Den förjordade förkylningen tröttar oss båda samtidigt som vi har hur mycket som helst att göra hemma. Jag vet inte hur jag tänkte, men jag trodde nog att bara grejerna kom upp så var allt klart. Men nu ska det ju stajlas o ställas rätt o sättas upp o passa ihop.

Trallvänligt

Sitter här o diggar, trallar o sjunger. Störtskön melodi och kul text. Bam, bam, bam...
"I sängen var du mest i vägen", ha ha.

Ny favvolåt!

Shit, vad bra hon är! Grymt bra låt med Melinda.

Godmorgon

Förkylningen har mig i ett fast grepp nu. Näsan rinner och halsen ömmar. Men jag är piggare nu än jag var för en vecka sen innan det brutit ut. Märkligt, jag är alltid som hängigast precis före en förkylning.

Vi var hur duktiga som helst igår. Vännerna kom på löpande band o hämtade grejer. De nya husägarna var oxå förbi o är spekulanter på lite saker.

Vi drog ner till stället där man kunde hyra släp som man kunde lämna tillbaka på annan ort. Det var en mycket underhållande historia. Ska berätta om det sen, nu måste jag ringa lite samtal.