Svullen vovve

Sitter på Bagarmossen med lilla Harper som är alldeles uppsvälld i ansiktet :(

Tålig terrier

Messipojken är så söt i sin lilla tratt. Den sitter där den sitter och det bekommer honom inte det minsta. Det går lika bra för det.

Tar emot här och där i bords- och stolsben men det går både att äta och dricka med tratten på. Upp och ner i både soffa och säng är heller ingen konst eller trappan för den delen den går också i ett huj. Kan till och med busa med tratten på. Söta lilla hund.

Annat var det när Mel hade tratt. Hon rörde sig inte en millimeter i ren protest. Kunde absolut inte ligga ner. Satt och sov en hel natt.

Mycket kul på G

Man kan säga, utan att överdriva det minsta, att det varit några ganska högintensiva dagar. Messis hormonnivåer har envist hållt sig kvar även efter kastrering och Harper har befunnit sig i höglöp. Jag tror inte jag sett en mer pilsk hund än henne förut. Helt tokig. Idag har det dock lugnat ner sig avsevärt.

Messi är fortfarande tokig men med den lilla skillnaden att istället för att vara hysterisk konstant stegrande och aldrig avtagande har han nu flera långa pauser. Pust. Det plus att Harper morrar åt honom talar för att det snart är normalt här hemma igen.

Andy flyttade till sitt nya hem idag hos Jonny i Jönköping. Verkligen superskoj, det går superbra med Imze precis som jag trodde. Hon har inte slutat vifta på svansen sen han kom. Hela vägen ner sov han i bilen! Vilken kille, han är så otroligt cool.

Så nu är det bara Anna Lou Dooley kvar som ska stanna. Jag har bokat stuga på SSM (Svensk Schäfer Mästerskap) och hoppas på att ställa flera av valparna där. Ska bli så himla kul att följa allihop framöver. Första valpträffen är redan inbokad :).

Imze (Rattahs dotter) och Andy

Anna Lou Dooley

Desperat

De senaste veckorna har jag cyklat och lagt en del spår med både Mel och Harper. Igår var Mel och jag iväg och gick ett riktigt kul och bra spår, kändes verkligen super.

Annars har det varit mer än full fart. I fredags flyttade Alfie och Messi var hos veterinären och blev kastrerad och Harper har gått in i höglöp.

Med facit i hand var det helt onödigt att kastrera honom nu. Hormonerna försvinner direkt sa veterinären. Host, host!! Han är precis lika galen som de andra gångerna Mel löpt och det samtidigt som han bör ta det lugnt.

Efter att desperat googlat hittade jag information om att det tar flera veckor innan hormonerna försvinner efter en kastration. Grrrr.

Rackarns tomt

Man tror inte det, men hu vad tomt det blir när valparna åker en efter en. Vore det inte för min motsträvige sambo skulle jag nog behålla varenda en. Skämt åsido, det är mysigt också och se att de kommer till bra och kärleksfulla hem och får blomma ut på egen hand utan mamma och syskon. Det är ju då det stora äventyret börjar för dem.

Nu är det bara Andy Hardy kvar som ska hitta ett eget hem. Andy har legat mig extra varmt om hjärtat hela tiden (om nu någon kan göra det, älskar ju dem allihop) men han föddes först och han var och är störst. Han är också den som min honey av någon anledning oftast släpper ut en stund på egen hand. Ruggigt go kille är det i alla fall.

Andy Hardy

My kind of boss

Den här påsen låg på mitt skrivbord när jag kom till jobbet idag. Min typ av chef, helt klart!

Nu är det slut på den här veckans flängande, jag är ledig både imorgon och på fredag.

Som man bäddar får man ligga

De senaste veckorna har verkligen rusat fram. Det härliga vädret har i alla fall bidragit till flera härliga turer i skog och mark, trots att tiden är knapp. En och annan cykeltur har vi hunnit med och en hel del spår.

Det späckade schemat är ju helt och hållet självförvållat och tajmingen är väl inte helt optimal men jag tycker ändå vi löst det ganska bra.

Samtidigt som jag börjat jobba (med allt vad det innebär) har vi haft valpbesökare och leverans av valpar så gott som varje dag.

Inte nog med att huvudet är ganska proppat med nya intryck på jobbet, känslomässigt är det en berg-och-dalbana att lämna ifrån sig valpar!

Jag har inte sovit en hel natt sen den första valpen flyttade. Oerhört blandade känslor som jag inte hade kunnat föreställa mig!

Samtidigt som det känns bra och jag känner mig glad över de fina hemmen så finns en oro. Särskilt på natten, blir jag väckt av valparna så startar omedelbart orostankarna. Helt galet :).

Men på det hela taget så är det himla bra. Även om huvudet är fullt med intryck så gör en lunch hemma med hundarna underverk.

Noll till hundra

Jag har haft en fullspäckad vecka i ett rasande tempo från noll till hundra. Nytt jobb och valpköpare på besök varje eftermiddag.

Vi har precis kommit hem från veterinären så nu är alla valparna chipade, vaccinerade och besiktade och redo för sina nya hem.

Det känns helt underbart bra. Alla valparna kommer till helt rätt familj, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det.

Just nu sitter jag en stund i solen på altanen och bara njuter av en kopp kaffe och innan det är det dags för diverse helgbestyr.

Trevlig helg!

Lunch på altanen

Cykelrundor & ett spår

Så häringa snygg vedhög blev det efter tallen som föll över studsmattan. Igår var Olle & Siv här och hjälpte oss med att såga itu den och samla ihop det - tusen tack!

Mel är som vanligt sugen på mat mest hela tiden. Men eftersom minskad matmängd och ökad motion står på schemat ska det bli ändring på det. Har haft ute henne på några korta, lugna cykelturer och hon känns pigg trots sin storlek. 

Även Harper har fått några korta vändor, mest för att lära sig att springa bredvid cykeln, men det fattade hon med detsamma, hon springer superbra. Harper fick också prova på sitt första spår idag, det gick kanon!

Den eländiga låsningen jag har i bäckenleden släpper bit för bit så jag har kunnat röra mig bra i helgen. Skönt!