JIPPI !!!!

Har varit hos naprapaten idag och äntligen fått träningsprogram för rehab. Så underbart att äntligen få något konkret att jobba med. Däremot inte så kul o höra att det kan ta upp till ett år med rehabträning innan jag kan löpträna igen. Jag får helt enkelt testa lite andra grejer under tiden. Den dagen jag kan springa normalt igen ska jag korka upp champagnen - i löparspåret!

Som en tjuv om natten

I natt vaknade jag vid tretiden av ett brak, det lät som om någon forcerade grinden in till köket där Harper sover. Jag gick ut mot trappan för att gå ner och kolla men där möttes jag av Mel i vaggande gång på väg upp.

Det var mörkt så jag såg henne knappt men hennes svängande svans sa mig att hon hade något att dölja. När hon nådde översta trappsteget tog jag handen mot hennes nos och mycket riktigt där stack Harpers ben ut genom mungipan.

När jag kom ner till köket hängde grinden på halv svaj, med ena sidan av. Mellybell, en tjuv i vanliga fall men nu tar hennes stölder helt nya höjder. Loppan.

En av tikvalparna från Mels förra kull. Samma bus i blick som mamma.

Från överskott till underskott

Jag har nästan vant mig nu vid att jag inte längre har den överskottsenergi jag alltid haft. Att jag istället har ett underskott. Jag blir trött för minsta lilla.

Varje liten sak som jag klarar av utan att bli helt utslagen efteråt blir jag lycklig över. När jag orkar städa till exempel. Eller åka och handla. Eller båda sakerna på en och samma dag.

Jag längtar efter att ta långa, starka kliv ute i löpspåret igen. Springa snabbt i uppförsbackar och bara känna hur benen fjädrar under mig.

Jag är långtifrån som vanligt men jag märker en stor skillnad till det bättre. Det finns lite mer ork nu. Kan göra mer än en sak i taget, när jag skriver hamnar bokstäverna i rätt ordning och jag är vaken längre på kvällarna.

Fin dag

Det har varit en toppendag med underbart väder, tre minus och sol.

Först ett långt samtal med min fina vän Lottie om vårt stora intresse hundar.

Efter det skjutsade jag Tilde och hennes kompis som är på besök från Jönköping till Farsta centrum för lite shopping.

Det fina vädret gjorde den dagliga promenaden extra härlig och energigivande och träningen med hundarna funkade efter belåtenhet, alla fick sin del utifrån respektive nivå.

Lilla Harper är helt utslagen nu, inte ofta det händer :).

Mer jul

Idag kommer mina små älsklingar hem efter lov med sin pappa. Då ska vi fira jul (ge julklappar) och mysa. Längtar efter de små godingarna. Nu är det bara en vecka tills Wille fyller 14 år, helt otroligt! När blev min lille bebis så stor?

Jag har upptäckt SBKs nya tävlingskalender - så mycket bättre den blivit! Man loggar in, lägger in bild på sig själv och hunden och vips så finna alla uppgifter man behöver. Anmäla till tävling var plättlätt, man la tävlingarna i en varukorg och sen var det bara att betala i ett enda steg.

Den senaste veckan har jag varit uppe senare på kvällarna och inte velat sova vid tio som jag gjort hela hösten. Det känns som ett enormt framsteg. Antingen är jag piggare på riktigt eller så är det rosenroten som gör det.

Namn på busarna

Mel är väldigt tjock och väldigt allvarlig. Ibland går hon och lägger sig där valplådan stod och tittar bestämt på oss som om hon försöker säga åt oss att ställa dit den. Bäst jag skruvar ihop den till helgen.

Jag tror hon förbereder sig. Under tiden spånar jag på namn, har en hel drös på listan men har nog bestämt mig för ett vilka det ska bli. Det kommer bli väldigt otypiska schäfernamn kan jag lova :).

I veckan har vi följt "Kronjuvelerna" till en början undrade vi vad det var för någon konstig serie men jag tycker den var rätt trevlig till slut. Söt och lite rolig.

Nu går det snabbt

Mysmamman Mel dag två med sina små.

Några veckor senare är det fullt ös.

Sitter och tittar på anteckningar och bilder från Mels förra valpning - först ut på drygt 500 g var en av tikarna. Tänk att det inte är långt kvar nu förrän vi har såna här små godingar igen.

Min lilla gumma

Mel växer och mår bra. Äter gör hon helst hela tiden. Promenaderna har jag fått korta ner redan förra veckan och måltiderna är uppdelade på tre mål. Det verkar som om hon tycker det är lite tungt och trångt i magen för hon stönar, snarkar och stånkar en hel del.

Nytt år, nya mål, nya möjligheter!

Det är något visst med nytt år ändå. Som en ny, tom bok. Möjlig att fylla med det man vill. Jag har så många önskningar och förhoppningar, massor av saker som jag vill. Kul saker så klart. Mest av allt längtar jag efter att bli frisk och pigg igen. Känna att min kropp svarar som den brukar. Jag ska hjälpa den med det.

Vad fint det hade varit

Tänker på hur galet vackert och stämningsfullt det skulle vara om alla tände svävande rispapperslyktor och struntade i alla raketer och smällare. Tänk er ett nyår, alldeles tyst och vackert med svävande kom loy över hela himlen.