Jag har nästan vant mig nu vid att jag inte längre har den överskottsenergi jag alltid haft. Att jag istället har ett underskott. Jag blir trött för minsta lilla.
Varje liten sak som jag klarar av utan att bli helt utslagen efteråt blir jag lycklig över. När jag orkar städa till exempel. Eller åka och handla. Eller båda sakerna på en och samma dag.
Jag längtar efter att ta långa, starka kliv ute i löpspåret igen. Springa snabbt i uppförsbackar och bara känna hur benen fjädrar under mig.
Jag är långtifrån som vanligt men jag märker en stor skillnad till det bättre. Det finns lite mer ork nu. Kan göra mer än en sak i taget, när jag skriver hamnar bokstäverna i rätt ordning och jag är vaken längre på kvällarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar