Dagen igår

Igår var jag iväg och spårade med Mel och jäklars vad stolt jag är. Det gick som tåget! Så jäkla bra. Fyra apporter och två vinklar. Allt tog hon klockrent. Efter förra turbospåret så la jag stor omsorg på apporterna och slutet.

Det gav resultat. Hon spårade lugnt och fint. Just som vi skulle gå ut spåret gick det flera personer förbi och tvärsöver (jag hade låtit spåret korsa en gångväg två gånger så det var inte helt oväntat). En hund satte sig och bajsade precis intill. Och mitt under spårandet kom en man och gick förbi oss. Inget av det störde henne det minsta.

I slutet grävde jag ner lite kattmat tillsammans med hennes kamptrasa. Det var intressant. Vi kunde avsluta i lugn och ro utan att hon ville fortsätta spåra. Som vanligt försökte jag fotografera men det blev ungefär lika bra som det brukar = ingen bild på Mel. I alla fall ingen med skärpa.

Sen var det dags för lite apportering och linförighet. Hon är så söt, så himla lättlärd och fokuserad. Väl medveten om att jag nog borde nöja mig nu när allt gått så himla bra bestämde jag mig ändå för att åka bort till brukshundsklubben för att träna på A-hindret.

Men vi hade superkul där också och studsade fram på appelplanen. Visserligen var vi lite mesiga båda två de första två minuterna, då tittade vi oss omkring och kände oss lite malplacé men sen släppte vi det och gjorde det vi skulle.

Japp, sen avslutade vi med en löprunda på 40 minuter.

Trötter

Kanhända att han höll i taktpinnen när vi sprang men resten av kvällen var han ganska blek och redan klockan halvelva låg han i sängen och sov som ett litet barn. Eller så fick han bara en rejäl chock över hur mycket jag frustade, hostade och ömsom snöt mig både högt och ljudligt spåret igenom.

Men innan det kollade vi förstås på Let's Dance och det kommer bli en intressant omgång, det är vi säkra på. Laila Bagge imponerade stort, Magnus likaså, Elisabeth Höglund var charmig och resten var bara extremt roande och intressanta.

Nu ska vi se på film, Transsiberian.

Förtydligande

Jag hade blodsmak ända upp i näsan. Eller i pannan. Blodsmak upp i pannan. Det hade jag.

Om det var jobbigt?

Blodsmak efter 11 minuter. Lock för öronen efter ytterligare tio. Men det var jag jävligt inställd på. Ska jag springa med gasellen så blir det tufft om han så lunkar runt. Så det var liksom meningen. Men fan, jag har aldrig upplevt den slingan så jäkla backig som ikväll.

-Hur går det, undrade han oroligt efter nån kilometer.
-Bra, väste jag, bra, spring på bara, spring.
-Ska jag sakta in, eller vill du att jag ska springa framför?
-Nej, spring, flämtade jag, spring på.

Starka ben, starka ben, du har starka, pigga ben malde jag på för mig själv. Som ett mantra. Starka ben, 1,2,3,4,5,6,7,8,1,2,3,4,5,6,7,8... ekande i huvudet.

6,2 kilometer på 32 minuter. På det stannade Mel och bajsade en gång och kissade en gång. Jag lovar, det tempot håller jag inte när jag är ute och lunkar på mina små trivselrundor. Men nu ska jag springa med den där långbente mannen minst en gång i veckan.

Härliga fredag!

Ikväll ska jag få med mig min honey ut i spåren. Vi ska springa 6,2 km i tempo. Ska bli skitkul. Jag kommer förmodligen kräkas efteråt. Jag var så lurig så jag köpte nya löparskor i julklapp till honom så nu har han inga ursäkter.

Sen ska vi laga lite god mat och titta på Let's Dance. Jag tror det blir en toppenbra omgång. Jag hoppas det. Det är ju en massa intressanta karaktärer med. Blondinbella till exempel, hon var med i morgonnyheterna på tv4 och verkar så otroligt spånig så hälften vore nog.

Min ena kollega provade baskettobbes skor, det såg kul ut. Jag förevigade. På kaffet satt vi och snackade bal och klänningar och jag fick en flashback av att jag slängt min bröllopsklänning. Har jag gjort det? Det är ju inte klokt i så fall.

Zirp - gratis lån

"Zero Interest Rate Policy", det vill säga nollränta. Det är 2009 års nya modeord enligt experterna. Kort och gott handlar det om att det kommer bli billigt att låna, nästan gratis.

Den som lever får se.

Nytt år med nya vanor?

Konstigt hur man kan känna sån motvilja att återgå till vardagen och sen är det så roligt när man väl är tillbaka på kontoret. Kul o träffa kollegorna (särskilt min favoritgumma), trevligt och chittjatta i det öppna landskapet och gemytligt med gemensam lunch. Jag har till och med ny chef det nya året till ära.

Och... trumvirvel... idag åkte jag kommunalt. Jajamen, lika stolt varje gång det inträffar. Och jag kollade till och med tiderna på SL innan jag traskade ner till hållplatsen.

Vältuggat och välstaplat

Nu är äntligen min förkylning så gott som borta. Så i tisdags trotsade jag resterna av den i form av en spänd nacke och snörade på mig löparskorna. Äntligen! Nästan två veckor sedan sist, har bara gått en massa långpromenader, (pheuw, så tråkigt i längden).

Tog med mig kompassen för med all uppdämd löpning i kroppen var det det outforskade skogspartiet på andra sidan som hägrade (tack Babsan, utan dina instruktioner hade jag inte vågat). Det funkade som smort, jag hamnade precis där jag tänkt, utan kompassen däremot hade jag nog inte kommit ur skogen än.

Efter en timmes löpning var det dags för spårning. Det har vi ägnat oss en hel del åt under ledigheten. Läste nånstans att det är grenen för individualister, ingen kan kolla hur det egentligen gick och man behöver ingen annan för att göra det. Instämmer.

Alltså gick det jättebra! (det kan ni inte kolla). På det har vi även tränat lite lydnad varje dag. På tal om det fick Mellan tag på apportbocken vi tränat på dagarna i ända medan jag stod i duschen igår kväll.

-Får hon bita på träbiten, ropade sambon från soffan.

Det tog en stund innan jag kom på vad han pratade om för träbit. Men nej, hon får inte bita på någon träbit.

-Nej, tänkte väl det, säger han när jag förtvivlat står med den vältuggade träapporten i handen.

Jag lyckades rädda det mesta av den men det känns liksom inte bra att hon fått chansen att ligga och gnaga på den. Snyft. Vi som tränat så himla bra med den, är allt det förstört nu?

Igår tog vi oss en löptur in till Stuvsta videobutik och lämnade in en film, men det var nog i kallaste laget, fick lite dåligt samvete mot slutet av turen men jag tror inte Mel kände av kylan.

På en av mina promenader har jag precis som Babsan tagit en bild på en av Mels konstverk och eftersom Babsan la upp sin bild så vågar även jag göra det. Nu när jag vet att det i alla fall finns en till med min sjuka humor. Eller två, jag vet två.

Så. Nu är jag klar.

Vad denna förkylning sitter i! Orkar ingenting. Igår blev det en promenad på en och en halv timme. Jag blir galet frustrerad av att jag är inte kan springa fast jag är ledig och solen skiner. På nätterna vaknar jag av rethosta en sisådär 15 gånger och sen är näsan täppt.

Så nu har jag provat det här. Nu vill jag få bort förkylningen. Bort, bort.

Nu kör vi!

Satan i gatan, sicken kväll. Vi hade urtrevligt. Det bara small till så var klockan tolv.

Min förkylning toppades av nackspärr igår, kunde knappt röra mig, men Mellan var ju tvungen att få lite motion ändå. Så när Johannes på skoj sa att han skulle springa var jag inte sen att jaga på honom. Han hade ju dessutom fått ett par löparskor i julklapp.

Så han klädde sig i mina löpartajts (de var väldigt elastiska) och så gav de sig i väg ut i motionsspåren i Ågesta. Han var så stolt så han höll på att spricka när han var klar. Och Mel verkade nöjd med ombytet.

Och när fyrverkerierna smällde som värst stod jag i köket och matade i vovvarna med oxfilé. Bara utifall att, Mel skäller nämligen på de ljusstarka fyrverkerierna och det skulle ju vara nedrans retligt om hon plötsligt blev skotträdd.

Men allt löpte på fint och vi hade en toppenkväll och gästerna stannade till klockan fyra på morgonen. Idag började jag dagen med ett urcharmigt program på Svt om en tant som fyllde 99 år. Hon var helt otrolig, körde bil, reste till USA och jagade sorkar hemma på tomten i Danmark.