Sonen och jag är uppe tidigt idag. Fråga mig inte varför. Det kan ha o göra med att vi sov i samma säng allihop i natt. Ja, det är sant, helt obegripligt, jag förstår inte hur vi fick plats.
Men nu ligger dottern o pojkvännen o sover vidare. Precis som igår. Riktiga sjusovare. Sonen och jag är uppe och vaknar till. Dricker kaffe och te o käkar frukost. Lite mer än en timme har det tagit för sonen att bli på gott humör.
Å idag är det midsommarafton. Det ska firas. Vi ska på fest och sonen har beställt skjorta och finbyxor. Man kan ju undra vad han fått det ifrån. Det är nämligen inte alls länge sen han vägrade att ha sjkorta över huvudtaget.
Men nu ska han ha det. Ska bli kul o se om han tänker stoppa in skjortan också. Då vet jag var han fått det ifrån.
fredag 20 juni 2008
torsdag 19 juni 2008
Ibland känns det inte bra att vara svensk
Redan efter matchen mot Spanien tappade jag intresset. När andra tröstade och sa "det var ju så nära att vi höll 1-1" höll jag på att hoppa högt av ilska.
Nära att vi höll 1-1? Vad är det för jävla inställnig? Vi skulle siktat på 3-0. Vi skulle siktat på vinst och kanske, kanske, kanske spelat oavgjort. Men nejdå, den svenska mentaliteten lös igenom åter igen.
Men jag höll tyst. Klagade inte. När folk berömde för den fantastiska insatsen i första halvlek svalde jag min kommentar om att det faktiskt är två halvlekar i fotboll. Jag bet ihop innan åsikten hoppade ut som en långsträckt groda.
Och jag nästan gnisslade tänder när jag märkte hur förlamade vi var utan vår storstjärna Zlatan. Hur kan det vara så in i helsickes svårt att gå framåt utan honom? Nog för att jag tycker han är bäst, men vi kan inte få ut det bästa ens av honom om inte resten kan höja sig en aning.
Men igår. Då kunde jag inte hålla tyst längre. Efter 20 spelade minuter var jag säker på vart matchen skulle leda. Säker och ledsen. Det handlade inte längre om ifall Ryssland skulle göra mål det handlade bara om hur många.
Och till och med jag som är en obotlig Zlatan-fan tyckte han skulle bytas ut omgående. Men nä'rå Lagerbäck vankar fram och tillbaka tuggandes på sitt tuggummi och hoppas på mirakel. Tror att matchen ska vända helt plötsligt. Lugn, vi väntar lite till.
Suck.
Nära att vi höll 1-1? Vad är det för jävla inställnig? Vi skulle siktat på 3-0. Vi skulle siktat på vinst och kanske, kanske, kanske spelat oavgjort. Men nejdå, den svenska mentaliteten lös igenom åter igen.
Men jag höll tyst. Klagade inte. När folk berömde för den fantastiska insatsen i första halvlek svalde jag min kommentar om att det faktiskt är två halvlekar i fotboll. Jag bet ihop innan åsikten hoppade ut som en långsträckt groda.
Och jag nästan gnisslade tänder när jag märkte hur förlamade vi var utan vår storstjärna Zlatan. Hur kan det vara så in i helsickes svårt att gå framåt utan honom? Nog för att jag tycker han är bäst, men vi kan inte få ut det bästa ens av honom om inte resten kan höja sig en aning.
Men igår. Då kunde jag inte hålla tyst längre. Efter 20 spelade minuter var jag säker på vart matchen skulle leda. Säker och ledsen. Det handlade inte längre om ifall Ryssland skulle göra mål det handlade bara om hur många.
Och till och med jag som är en obotlig Zlatan-fan tyckte han skulle bytas ut omgående. Men nä'rå Lagerbäck vankar fram och tillbaka tuggandes på sitt tuggummi och hoppas på mirakel. Tror att matchen ska vända helt plötsligt. Lugn, vi väntar lite till.
Suck.
fredag 13 juni 2008
Elakt skratt
Å tusan vilka dilemman jag hamnar i stup i kvarten. Förstår inte hur jag bär mig åt. Igår kväll fattade vi ett beslut. Ett jäkligt stort och skrämmande beslut. Sen gick musten ur mig totalt. Stensomnade. Ska berätta mer om det vid ett annat tillfälle.
En av mina kollegor snappar upp känsliga tår o sen tycker han att det är skitkul o trycka på dem. Så han trackar mig. Gång på gång. Jag pendlar mellan att garva åt det o sen ta det lite på allvar ändå o fundera över att jag måste skärpa till mig. Å det är det han tycker är roligast av allt.
Sen säger han alltid att jag är ironisk även när jag inte är det. För att jag garvar så elakt. Högt och bullrigt. Sen vet han att det inte är så men som sagt han trycker gärna lite på det. Om jag har nåt komplex så är det fan det, jag hör ju själv hur mitt skratt låter emellanåt.
Som igår när en annan kollega visade en grej, då sa jag att det var jättefint, o så skrattade jag. Men hon tröstar mig och säger att det inte alls låter så, hon säger att jag är snäll.
En av mina kollegor snappar upp känsliga tår o sen tycker han att det är skitkul o trycka på dem. Så han trackar mig. Gång på gång. Jag pendlar mellan att garva åt det o sen ta det lite på allvar ändå o fundera över att jag måste skärpa till mig. Å det är det han tycker är roligast av allt.
Sen säger han alltid att jag är ironisk även när jag inte är det. För att jag garvar så elakt. Högt och bullrigt. Sen vet han att det inte är så men som sagt han trycker gärna lite på det. Om jag har nåt komplex så är det fan det, jag hör ju själv hur mitt skratt låter emellanåt.
Som igår när en annan kollega visade en grej, då sa jag att det var jättefint, o så skrattade jag. Men hon tröstar mig och säger att det inte alls låter så, hon säger att jag är snäll.
onsdag 11 juni 2008
Hej hej hallå!

Här är jag. Ni är några stycken som går in regelbundet här o när jag inte skriver så mejlar ni o frågar vart jag är. Så nu svarar jag. Här är jag. Sjuuukt bråda dagar nu.
Tippade 2-1 till Sverige. Nära, men nära skjuter ingen hare. Närå. Så var det med det. På kvällens match mellan Tjeckien och Portugal har jag tippat 0-3. Och Schweiz-Turkiet 1-1.
Sen ska man modeblogga oxå, har jag hört. Dagens outfit: mörka jeans från Vila, vitt linne från H&M, skärp gammalt, blå skjorta från The shirt factory. Och på tårna rött nagellack från H&M. Glittriga skor från Wedins.
måndag 9 juni 2008
Semestermood
Hur många minuter tog det innan jag gick ner i semestermood? Inte många. Har tagit hela förmiddagen idag att fatta att det inte är semester nu. När vi hade morgonmöte och jag skulle rapportera vad jag gjorde förra veckan satt jag alldeles stum.
Öhh... förra veckan, hade vi inte semester då? Ööh, jag öh, var väl på beachen eller?
Noll koll. Totalt utloggad.
Öhh... förra veckan, hade vi inte semester då? Ööh, jag öh, var väl på beachen eller?
Noll koll. Totalt utloggad.
Nationaldag och annat
Vi hittade till slut ett boende. I torsdags drog vi iväg från Stockholm direkt efter jobbet. Anlände till övernattningslägenheten runt tio med barnen och några pizzor. Sen mer eller mindre stupade vi i säng allihop.
På nationaldagen lämnade vi av hunden hos syster yster innan vi drog vidare till Tylösand. Min raring ville köra, nej sa jag, tjejerna fram, killarna bak. Det ville han inte gå med på så han fick köra.
På med glajjorna o sen körde han för allt vad han var värd. Vi skulle ju till stranden. Varje minut var värdefull. Själv satt jag upptagen i baksätet o pratade med min son, vi hade en hel vecka att ta igen.
Men efter ett tag började jag undra om han inte missat avfarten till Halmstad, men närå det hade han inte, för det hade inte stått nån skylt om det meddelade han säkert. Ja, men sa jag, jag känner inte igen mig så här långt brukar man inte köra.
Med kartan i hand kunde jag konstatera att vi var halvägs till Örkelljunga. Nåväl, vi är ju tillsammans och vi vet var vi ska sova i natt så det var ju inte hela världen. Blev bara en aning försenade till stranden. Men då slapp vi ju bränna oss.
Och stranden var helt underbar. Lagom varmt i vattnet (har man badat i Vättern x antal år tycker man allt är lagom i jämförelse). Solen stekte hela dagen från den klarblåa himlen och ungarna letade snäckor.
Efter strandlivet bar det iväg till en närliggande restaurang i värsta Steakhousestil. När min mat kom in var jag ute i bilen och hämtade en tröja, "lyssna nu på vad mamma säger när hon ser sitt kött", sa raringen till barnen.
"Men hur har de kryddat den här"? Var min första kommentar. Min honey höll på att skratta på sig. Men seriöst, jag hade beställt en entrecote, och den var inte billig, 220 kr kostade den. Den var fullständigt täckt av grillkrydda. Precis som potatisen och allt annat på tallriken.
Innan vi åkte vidare till den hyrda lägenheten i jönkan hann vi med en liten visit hos min kära morbror. Supertrevligt. Satt i flera timmar och babblade så klockan hann bli elva innan vi var på väg hem igen.
Nästa morgon susade vi iväg till Skara Sommarland efter att ha städat ur lägenheten. På sommarland höll vi oss till vattenlandet. Endast. Det var hur bra som helst. Det är tur att jag har en pojkvän med barnasinnet kvar så jag slipper åka allt.
Igår var vi tillbaka i storstaden och hann till och med närvara vid ett födelsedagskalas.
På nationaldagen lämnade vi av hunden hos syster yster innan vi drog vidare till Tylösand. Min raring ville köra, nej sa jag, tjejerna fram, killarna bak. Det ville han inte gå med på så han fick köra.
På med glajjorna o sen körde han för allt vad han var värd. Vi skulle ju till stranden. Varje minut var värdefull. Själv satt jag upptagen i baksätet o pratade med min son, vi hade en hel vecka att ta igen.
Men efter ett tag började jag undra om han inte missat avfarten till Halmstad, men närå det hade han inte, för det hade inte stått nån skylt om det meddelade han säkert. Ja, men sa jag, jag känner inte igen mig så här långt brukar man inte köra.
Med kartan i hand kunde jag konstatera att vi var halvägs till Örkelljunga. Nåväl, vi är ju tillsammans och vi vet var vi ska sova i natt så det var ju inte hela världen. Blev bara en aning försenade till stranden. Men då slapp vi ju bränna oss.
Och stranden var helt underbar. Lagom varmt i vattnet (har man badat i Vättern x antal år tycker man allt är lagom i jämförelse). Solen stekte hela dagen från den klarblåa himlen och ungarna letade snäckor.
Efter strandlivet bar det iväg till en närliggande restaurang i värsta Steakhousestil. När min mat kom in var jag ute i bilen och hämtade en tröja, "lyssna nu på vad mamma säger när hon ser sitt kött", sa raringen till barnen.
"Men hur har de kryddat den här"? Var min första kommentar. Min honey höll på att skratta på sig. Men seriöst, jag hade beställt en entrecote, och den var inte billig, 220 kr kostade den. Den var fullständigt täckt av grillkrydda. Precis som potatisen och allt annat på tallriken.
Innan vi åkte vidare till den hyrda lägenheten i jönkan hann vi med en liten visit hos min kära morbror. Supertrevligt. Satt i flera timmar och babblade så klockan hann bli elva innan vi var på väg hem igen.
Nästa morgon susade vi iväg till Skara Sommarland efter att ha städat ur lägenheten. På sommarland höll vi oss till vattenlandet. Endast. Det var hur bra som helst. Det är tur att jag har en pojkvän med barnasinnet kvar så jag slipper åka allt.
Igår var vi tillbaka i storstaden och hann till och med närvara vid ett födelsedagskalas.
torsdag 5 juni 2008
Sovdax
Mina ögon går i kors. Vi har åkt långt och vi är alla trötta. Nu är det sovdags för imorgon bär det av til stranden. Det ska bli så skönt. Fantastiskt att bara ligga i solen o lapa.
onsdag 4 juni 2008
Hur svårt kan det va?
Nu är jag jäkligt frustrerad. Letar nån typ av boende från och med imorgon till söndag. Det är ju helt hopplöst. Det borde fan vara skottpengar på de idioter som skriver inga husdjur i sina jävla annonser.
Förbannade amatörer.
Förbannade amatörer.
Apropå dumma kunder
Förra veckan frågade ju min kollega bredvid om kunden var efterbliven när han hörde mina upprepade förklaringar genom telefonen. Det är ganska ofta man stöter på märkliga kunder. Som tur är glömmer jag bort det hela meddetsamma. Men idag kom jag och tänka på en rolig grej som hände för några veckor sedan.
Jag var på besök hos en befintlig kund. En kund som inte har koll på nånting överhuvudtaget när det gäller hemsidan. Det första kunden gör är att börja anklaga mig för att deras kunddatabas har försvunnit.
-Den har försvunnit, säger kunden upprört.
-Nej, säger jag vi har inte haft någon kunddatabas åt er.
-Jo, säger kunden bestämt, det har ni visst, och nu är den borta!
-Nej, svarar jag, det har vi inte.
-Jo, envisas kunden och e-handel har vi också haft på sidan, den är också borta och all databas kring den. Det är helt försvunnet allting!
-Har ni haft e-handel? Jag är hemskt ledsen men det är inget ni haft hos oss.
-Jo, säger kunden, nu väldigt uppretad och irriterad.
-Hur gick e-handeln till, frågar jag? Jag kan tänka mig att det finns någon form av beställningsfunktion som gör att ni får ett mejl när någon beställer. Det är i så fall en väldigt enkel funktion.
-Nej, vi har riktig e-handel, och den är borta nu säger hon.
Efter en stund ropar hon till sig en kollega som hon tror vet lite mer.
-När var det vår databas försvann? frågade hon kollegan.
-Försvann? svarar kollegan, vi har aldrig haft någon databas.
-Har vi aldrig haft någon databas?
-Nej.
-Men e-handeln då, vart har all den informationen tagit vägen?
-Vi har aldrig haft någon e-handel. Vi har fått ett mejl när någon velat beställa något, det är ju så sällan det händer. Det finns några sådana beställningar utskrivna och de sitter i pärmen därborta.
-Jaha, säger kunden, nu något dämpad, men varför har bestälningsfunktionen försvunnit då?
-Den tog vi bort, det var ju så sällan någon beställde, svarade kollegan.
Jahopp, där dog den diskussionen ut. Lite svårt att skälla på någon om något som försvunnit som man aldrig haft.
Jag var på besök hos en befintlig kund. En kund som inte har koll på nånting överhuvudtaget när det gäller hemsidan. Det första kunden gör är att börja anklaga mig för att deras kunddatabas har försvunnit.
-Den har försvunnit, säger kunden upprört.
-Nej, säger jag vi har inte haft någon kunddatabas åt er.
-Jo, säger kunden bestämt, det har ni visst, och nu är den borta!
-Nej, svarar jag, det har vi inte.
-Jo, envisas kunden och e-handel har vi också haft på sidan, den är också borta och all databas kring den. Det är helt försvunnet allting!
-Har ni haft e-handel? Jag är hemskt ledsen men det är inget ni haft hos oss.
-Jo, säger kunden, nu väldigt uppretad och irriterad.
-Hur gick e-handeln till, frågar jag? Jag kan tänka mig att det finns någon form av beställningsfunktion som gör att ni får ett mejl när någon beställer. Det är i så fall en väldigt enkel funktion.
-Nej, vi har riktig e-handel, och den är borta nu säger hon.
Efter en stund ropar hon till sig en kollega som hon tror vet lite mer.
-När var det vår databas försvann? frågade hon kollegan.
-Försvann? svarar kollegan, vi har aldrig haft någon databas.
-Har vi aldrig haft någon databas?
-Nej.
-Men e-handeln då, vart har all den informationen tagit vägen?
-Vi har aldrig haft någon e-handel. Vi har fått ett mejl när någon velat beställa något, det är ju så sällan det händer. Det finns några sådana beställningar utskrivna och de sitter i pärmen därborta.
-Jaha, säger kunden, nu något dämpad, men varför har bestälningsfunktionen försvunnit då?
-Den tog vi bort, det var ju så sällan någon beställde, svarade kollegan.
Jahopp, där dog den diskussionen ut. Lite svårt att skälla på någon om något som försvunnit som man aldrig haft.
Det är så underbart väder!
Vet inte om jag ska skylla på det fina vädret men det är nog det som gör att jag inte är i närheten av datorn när jag kommer hem från jobbet. Igår till exempel, packade jag en liten picknick korg och sedan gick vi ut och satte oss på klipporna vid vattnet.
Inte ens mobilen hade jag så jag kunde föreviga den vackra utsikten. Med oss hade vi en hemmalagad sallad och sen grillade vi kött och majskorvar på en liten engångsgrill. Köttet hade legat i marinad hela dagen. Till det drack vi vin och öl. Till efterätt åt vi jordgubbar.
När vi kom hem började en asbra film på tv som vi låg o slötittade på. Helt underbar, jag ville verkligen se klart den men det gick inte. Somnade rakt av utan att jag märkte det.
Inte ens mobilen hade jag så jag kunde föreviga den vackra utsikten. Med oss hade vi en hemmalagad sallad och sen grillade vi kött och majskorvar på en liten engångsgrill. Köttet hade legat i marinad hela dagen. Till det drack vi vin och öl. Till efterätt åt vi jordgubbar.
När vi kom hem började en asbra film på tv som vi låg o slötittade på. Helt underbar, jag ville verkligen se klart den men det gick inte. Somnade rakt av utan att jag märkte det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)