Å tusan vilka dilemman jag hamnar i stup i kvarten. Förstår inte hur jag bär mig åt. Igår kväll fattade vi ett beslut. Ett jäkligt stort och skrämmande beslut. Sen gick musten ur mig totalt. Stensomnade. Ska berätta mer om det vid ett annat tillfälle.
En av mina kollegor snappar upp känsliga tår o sen tycker han att det är skitkul o trycka på dem. Så han trackar mig. Gång på gång. Jag pendlar mellan att garva åt det o sen ta det lite på allvar ändå o fundera över att jag måste skärpa till mig. Å det är det han tycker är roligast av allt.
Sen säger han alltid att jag är ironisk även när jag inte är det. För att jag garvar så elakt. Högt och bullrigt. Sen vet han att det inte är så men som sagt han trycker gärna lite på det. Om jag har nåt komplex så är det fan det, jag hör ju själv hur mitt skratt låter emellanåt.
Som igår när en annan kollega visade en grej, då sa jag att det var jättefint, o så skrattade jag. Men hon tröstar mig och säger att det inte alls låter så, hon säger att jag är snäll.
4 kommentarer:
Det är inte alltid lätt att veta hur man skall vara,men du har iallafall ett vackert leende och snäll är du ju med.Skall bli kul att se hur Mel går i Hagatorp.Kom gärna ut och spring med lite hundar om du orkar.kram lottie
Å du är gullig du, tack! Det kommer nog gå superbra. Räkna med vinst;) Jag hoppas det blir lite tid över i helgen för lite löpning. Kram
Det vore perfekt .Peter är i Tyskland och grabbarna och Millan är borta och jag jobar beredskap såjag behöver hjälp med rastning och kanske lite sällskap.Lottie
Då får vi förstås försöka fixa med det. Kram kram
Skicka en kommentar