Veckans höjdpunkt

God lunch har just avverkats i goda kollegors lag. Diskussionsämnena för dagen var uteliggare, överhettning på bostadsmarknaden, konsultarvoden och humorserier.

Det är veckans höjdpunkt när vi får besöka favvostället. Men det kräver lite logistik. Vi får dra tidigt för att få bord. Det är ett populärt ställe. Och som sig bör såg vi även idag en kändis. Idag var det Stefan Sauk.

Äntligen!

Igår gjorde jag det. Jag köpte min driver. Suck. Vad härligt. Ikväll ska jag ut o träna med den. Valde mellan denna underbara Nike klubba o en Cobra. Men Nike vann. På grund av sitt utseende. De är jämförbara i övrigt. Förutom en liten detalj. Cobran är lite snällare, något mer förlåtande mot slajsar.

Gulp. Jag har en tendens att slå lite till höger. Ibland. Men va fan. Den är snyggare. Och jag ska ju bli bättre. Å den är mycket snyggare. Å de är jämförbara. Å den har mer loft. Det ska jag ha. Å den är lite kortare.

Det här blir bra. Så jäkla bra. Äntligen.

Vad var det som hände?

Jag har missat nå't. Jag missade den omtalade kritiken som Schulman påstås ha riktat mot en kollega på Aftonbladet.

Det är ju uppenbart att detta är en pr-kupp. Han kommer snart att poppa upp igen fast i en annan form. Under tiden snackar alla om fenomenet.

Klart att han skriver att han inte känner igen det monster han blivit. Det väcker frågor och intresse. När han är tillbaka förväntas han vara en annan mer ärlig och sann person.

Det är ju klockrent. Självklart kan han inte mala på i samma stil som förut. Men varifrån kommer det fåniga snacket om att han skulle tvingats gå? Om det är så, har han fullt medvetet drivit fram det själv.

Under tiden, i väntan på den store bloggkungen, läser jag till och med hans frus blogg. Och i avsaknaden av honom kan jag tycka att hon är lite underhållande. Men bara lite. Trots att jag tycker hon skriver som en kratta o verkar ha minst sagt märkliga åsikter.

Så jäkla bra

Hur cool är inte Amanda! Hon är ju bara så skön. Å vilket störtskönt låtval. Hon är min absoluta favorit. Tittar inte ens på programmet. Tvn stod på i vardagsrummet o jag satt på övervåningen. Jag vet inte hur många som sjöng utan att jag ens hörde det. Men när Amanda satte igång... jag var bara tvungen att gå ner o kolla. Hon är grym.

Ny favorit

Haha! Han e ju underbar. Magnus Uggla. Ny favorit.

Efter regn...

De spelade en låt på radion idag som jag nästan glömt bort. "Stronger" med Sugababes. Jag lyssnade mycket på den när jag var på väg ut ur mitt äktenskap. Jag kände igen mig mycket i texten som nästan kändes skriven åt mig o den fas jag befann mig i.

Jag var säker på mitt val. Men jag kände mig ganska ensam i mitt beslut. Å vart jag än vände mig möttes jag av rädsla. Kommentarer som "Men ska ni verkligen, ni som är så bra, ni måste kämpa lite" var mer regel än undantag.

Alla tog för givet att jag började min process i samma stund som jag berättade. Det var få som förstod att min "nyhet" hade föregåtts av flera års vakuum o tvivel. Att jag redan vänt o vridit på problemet tills jag inte längre kunde se någon annan utväg. Bara tanken på att vara ifrån mina barn en endaste dag var ju omöjlig.

Men hjälp vad deppigt det här blev. Det var ju inte meningen! Det var ett bra beslut. Kom bara o tänka på hur ensamt det var i själva funderingen. Men det var ju bra, för då var jag verkligen tvungen att ta hjälp av mig själv. På djupet.

I’ll make it through the rainy days
I’ll be the one who stands here longer than the rest
When my landscape changes, rearranges
I’ll be stronger than I’ve ever been
No more stillness, more sunlight,
Everything’s gonna be alright

I know that there’s gonna be a change
Better find your way out of your fear
If you wanna come with me
Then that’s the way it’s gotta be
I’m all alone and finally
I’m getting stronger
You’ll come to see
Just what I can be
I’m getting stronger

Sometimes I feel so down and out
Like emotion that’s been captured in a maze
I had my ups and downs
Trials and tribulations,
I overcome it day by day,
Feeling good and almost powerful
A new me, that’s what I’m looking for

[bridge]
[chorus]

I didn’t know what I had to do
I just knew I was alone
People around me
But they didn’t care
So I searched into my soul
I’m not the type of girl that will let them see her cry
It’s not my style
I get by
See I’m gonna do this for me

Min egen slasktratt

Gick förbi två tjejer på väg till jobbet idag. Just när jag gick förbi sa den ena till den andra "det är bara en så olustig känsla" o det lät precis sådär som det gör när Mia & Klara pratar.

Jag kände mig glad att det tydligen finns fler såna. Än mig menar jag. Som pratar om saker som känns konstiga eller udda fast det egentligen inte är viktigt. Ibland märker jag att en del av mina vänner (som tur är inte alla) blir trötta på mitt... babbel. Mina små analyser av oilka saker.

Jag har upptäckt att bloggandet är så bra på det sättet. Jag kan skriva mina oväsentligheter, babbla o analysera helt fritt å ingen behöver få skavsår i öronen. Jag slipper se eller höra hur personen bara vill att jag ska sluta prata om det där som jag maler om.

Fullproppad vardag

Sätter mig i soffan med laptopen i knät, surfar in på mejlen o ser att jag fått en ny vän på Facebook. En sån där vän man har som man träffat nån gång o tycker jättemycket om men aldrig hinner träffa. Vardagen kommer liksom alltid i vägen.

Då är ju Facebook helt underbart! Jag blir jätteglad av att ha alla dessa vänner där. Dom man av olika anledningar inte kan hålla den kontakt med som man vill. Som man blir påmind om, kan skicka meddelande till o prata med ändå.

Jag tror inte Facebook är en fluga, jag tror det är början på något mycket större. Vår tids adressbok helt enkelt.

Hon är ljuvlig

Igår inhandlade vi en styck korg att hänga på dörren under brevinkastet. All post har nämligen blivit uppäten de senaste veckorna. Men nu är det slut med det.

Vi köpte kuddar oxå, så i natt har vi sovit gott.

Å jag har insett att jag fallit för den lilla damen som flyttade hem till oss i juni. Jag är fast. Hon skulle kunna linda mig runt sitt lillfinger om hon haft nåt.

Inte ens när hon får sina busryck o far runt som ett torrt skinn o man nästan bara ser vitorna på henne o hon tar ett enda skutt o plötsligt står med alla fyra tassarna på matbordet, inte ens då blir jag arg längre.

Här e jag!

Jag koordinerade min lördag minutiöst. Lagade maten o bredde mackor o stekte ägg redan på morgonen. Rastade båda hundarna. Slängde i tvätt. Prick klockan tolv serverade jag barnen plus två av deras kompisar lunch (då hade jag redan ätit min fiberberikade havregrynsgröt och två äggmackor).

Sen bar det iväg. Mot golfbanan. Det hade regnat hela dagen men när vi gick ut sken solen. I alla fall ibland.

Kompisens "Du vet väl att en golfrunda tar minst fyra timmar, hur ska du göra med maten?" ekade i mitt huvud. Ja det vet jag minsann tänkte jag nöjt. Jag var uppe tidigt idag för att hinna få i mig så mycket mat som möjligt plus att hinna göra fina äggmackor att ta med. Ha!

Det är bara det att de låg kvar i kylskåpet. Suck. Du kan köpa mat i restaurangen på hål nio, tröstade pojkvännen. Restaurangen var stängd.

Så nu har jag lärt mig några saker:

1. Golf tar j-vligt lång tid.
2. Jag blir arg.
3. Jag blir ännu argare utan mat.
4. Bara en järnsjua räcker inte på en 18-hålsbana.

Men jag övar vidare på:
1. Mitt närminne (ett måste för att få med mig min mat)
2. Mitt temperament.
3. Hitta en driver.