Partylåt

Har en till favoritlåt som jag mer eller mindre lyssnat sönder den här veckan. Paartysugen.

Störtskön. Easy now, easy...

Livet för en tankspridd

Oj vad jag såg fram emot Mia & Klara. Hela dagen längtade jag till kvällen. Jag dissade pojkvännens fotbollsmatch för då skulle jag inte hinna hem till programmet. Planerade minutiöst för att se tjejerna.

Gick långt med vovven för att hon skulle vara nöjd. Vid halvsjusnåret parkerade jag mig i soffan. Hade redan käkat en god middag. Ställde fram lite vin o smaskade på chips. Hade räknat ut precis hur jag skulle göra.

Först skulle jag titta på en dvd (Breaking and Entering), den var slut strax innnan nio. Perfa. Då rastade jag hunden och sedan gjorde jag mig färdig för sängen. La mig med tvn på för jag skulle ju titta på Mia & Klara så fort det började.

La mig med min bok medans jag väntade. Efter en liten stund tänkte jag, "Varför har jag tvn på medan jag läser, det stör ju." Jag stängde av tvn o fortsatte läsa.

I nästa stund (eller typ en timme senare) fick jag en puss av pojkvännen: "Hej älskling, sover du? Var Mia & Klara bra?"

Helvete. Jag hade helt glömt det. Jädrans skit.

Min tur

Ikväll ska jag sätta mig ner framför tvn. Jag ska äta något gott. Jag ska dricka vin och jag ska äta godis. Jag ska göra det själv. Jag ser fram emot det. Jag ska inte prata med någon. Jag ska inte pyssla med något. Jag ska zappa till vilka kanaler jag vill.

Det är min tur nu. Min stund.

Måste se

Det behövs inte så mycket för att göra min dag. Ikväll är det premiär för Klara o Mia på tv. Jippi!

Ikväll ska de stalka ett ex. Jag kommer sitta som klistrad. 21.30 sharp.

Å Viveka Andebratt. Har saknat er flickor!

Hybrismannen

Den senaste tiden har jag tjatat om "Linus på linjen" o frågat mina nära o kära om de kommer ihåg honom. Denne underbare lille figur som är antingen ursinnigt arg eller galet nöjd. Inte många verkar göra det. Men här är beviset. Tydligen finns det nån dvd oxå. Vill ha!

Den som gräver en grop

Har fått en ny favoritlåt som jag spelar om o om igen. Miss Li med Winnerbäck, "Om du lämnade mig nu". Jag som avskytt Winnerbäck.

Vi har haft ringstund på jobbet idag. Alla har fått en lista att ringa efter. Nyttigt. Vet inte om det genererar så mycket men det ökar helt klart förståelsen för säljprocessen.

Det var sjukt underhållande med alla avsnoppningar vi fick utstå. En kund svarade: "Vi håller inte på med sånt, vi gräver gropar."

Nygifta

Ha ha, jag skrattar så tårarna rinner. Är det nån mer än jag som reagerar på den här bilden? Den är seriös. I den lokala blaskan. Men man kunde lika gärna tro att det är ett skämt.

Nä, nu får du inget...

Jag sa till sonen att det inte är ok att han vräker ur sig dumma ord som han gör titt som tätt. Jag sa, "hör jag dig säga en enda otrevlig sak igen så blir du utan lördagsgodis imorgon".

Morgonen efter hade han totalt glömt det. Ett litet "håll klaffen" slank ur honom och jag meddelade att det inte blir något lördagsgodis.

Beslutet följdes av ilska, gråt och lite mer ilska. Men jag var benhård. "Finns det verkligen ingen chans att jag kan få godis?" frågade sonen. "Nej", svarade jag "och du vet om det för jag sa till dig igår".

Sonen tjurade och skällde ett tag men lugnade till slut ner sig när jag sa att det blir inte bättre av att du tjurar och är otrevlig. Då tändes ett litet hopp i hans ögon "finns det en liten chans att jag får godis ändå?"

"Om du förstår att det inte är acceptabelt att prata som du gör och du kan uppföra dig resten av dagen är det inte helt omöjligt. Men det hänger på dig."

Han skötte sig exemplariskt. Jag åkte själv och köpte godis (utan barnens vetskap) i lagom doser och inte berget som de brukar förse sig med. Slapp höra tjatet "får jag den också, bara den, snälla mamma?"

När kvällen led mot sitt slut meddelade jag sonen att han varit trevlig och att jag tyckte att han kunde få lite godis. Med betoning på lite. Han tog tacksamt emot sitt godis, utan tjat om att det minsann var fel sort eler mängd.

Gjorde jag fel? Jag tyckte själv att vi hamnade i en win-win-situation. Men samtidigt, jag stod ju inte fast vid mitt första beslut. Men jag gav honom en chans att bättra sig och visa att han förstått. Eller?

Och idag läser jag artikeln i Aftonbladet och tänker att ja, det var nog inte så tokigt ändå.

Tack Malin!

Malin har många gånger varit min räddning i stunder när jag känt total maktlöshet. När tålamodet försvunnit ut i rymden och jag ifrågasatt mina val.

Som en fullständigt klok och klarsynt mormor har hon suttit lugnt och vettigt med svaren. Kvitto på att jag inte var så dålig i alla fall. Att det inte är hela världen att man ändrar på ett nej och ibland säger ja.

Eller när "bytesdagarna" präglades av gråt och bråk. Läste då lite från Malin och fick veta att det är normalt. Att barnen testar om man finns kvar. Om man fortfarande älskar. Om samma regler gäller.

Med den vissheten har jag kunnat stå mycket stadigare och säkrare i varje konflikt. Utan att anklaga vare sig mig själv eller änglarna. Utan den mormor vi så väl hade behövt.

Gräslikt

Jag inser att veckans återkommande tema har varit gräs. Varför bryta den trenden. Idag på morgonen när jag gick ut med hunden var gräset hårt. Sådär fruset hårt.

Tur att jag tog in mitt lilla olivträd igår.