Om sanningen ska fram

Så mår jag för jäkligt. Jag har fått en tid för magnetröntgen av nacke och rygg för att se om det är diskbråck. Under tiden är det bara till att vänta. En sak i taget så att säga. Själv skulle jag vilja utreda varenda liten grej under tiden men så går det ju inte till.

Jag lever på smärtstillande, om jag tar tabletter regelbundet så känner jag mig ok. Om jag inte tar några tabletter (vilket jag provade igår) kan jag knappt röra mig. Smärtan är det minsta problemet. Att inte vara rörlig, at all, är det stora problemet.

Jag kan knappt sitta för det gör för ont (sitter på dubbla kuddar och ändå känns det som om jag satt på asfalt), när jag ska resa mig upp oavsett hur länge jag suttit får jag i princip veckla ut hela kroppen, stel som en pinne är jag. I ena foten och handen har jag stickningar och domningar.

Jag tänker mig att jag är en krutgumma när jag blir äldre.

Benen är det som gör mig mest frustrerad och det som märks mest eftersom jag inte kan springa (men jag kan faktiskt inte ens gå som vanligt). Även armarna gör ont och är svaga men där har det inte gått lika långt. Jag försöker att inte tänka för mycket på vad det kan vara men självklart undrar jag. Mest av allt är jag otålig, jag vill veta vad som är fel och vad jag ska göra åt det. Nu, vill jag det.