På väg ner för trappan med matavfallspåsen i högsta hugg för att dumpas i tunnan nere vid vägen ser jag att jag måste spika i nya spikar för att hålla min temporära hundgrind på plats.
-Påminn mig sen att jag måste spika i nya spikar när jag kommer tillbaka säger jag till Wille, väl medveten om att jag annars kommer glömma det. Sen spatserar jag några kliv, plockar upp en tröja som blåst ner och fortsätter neråt.
Halvvägs ner i backen frågar Wille vad det var han skulle påminna mig om. Han gör det för att testa mig och hjälpa mig komma i håg. Mitt svar blir;
-Påminna? Nej, du behöver inte påminna mig om något.
2 kommentarer:
Haha! Jonas tyckte det var helt normalt. Han blev väldigt glad över att någon annan har samma åkomma... :)
Gulle du! Nu känns det lite bättre, ibland undrar jag om det bara är jag, men det är det alltså inte då:). En gång stannade jag vid en mack för att köpa kaffe och kom tillbaka med en påse godis. W och T älskar att påminna mig om det :). Kram på dig!
Skicka en kommentar