Jag inledde året med att springa varje dag i januari. Känns ganska otroligt just nu, att jag lyckades fylla en av årets i särklass tråkigaste och jobbigaste månad med löpning. Det känns sanslöst bra.
Jag lovade mig att det inte fanns några ursäkter förutom feber och halsont. Stressade vardagar, tunga dagar på jobbet, allmän trötthet, isiga vägar, väder – fick inte hindra. Eftersom löpning är så flexibelt är det så lätt att det får stå tillbaka för annat. Inte minst för att det inte är ok att säga; nej jag kan inte ikväll för då ska jag springa med mig själv, det har jag bestämt. Öh?
Första dagen i februari hann jag med en tur också innan trenden bröts av en rejäl influensaliknande vecka. Trist, men inte något ont utan att det för något gott med sig brukar det ju heta. Mitt kaffedrickande kom nämligen av sig helt.
Helt otroligt, jag som är en riktig kaffekärring har kommit ifrån mitt galna beroende. Jag måste ha varit kraftigt kaffeförgiftad för när jag kunde börja smaka på det igen insåg jag hur fruktansvärt starkt kaffe jag druckit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar