Bussresan gick fint, så nu kan vi nog det och när jag kom hem bytte jag om till löparstassen och tog med mig hundarna på en runda för att sedan hämta bilen och dottern.
Hon ville förstås inte hem än så då tog jag en tur till centrum för att hämta ett paket som kommit men när jag åter igen stod utanför och väntade undrade hon om jag kunde komma senare...
Hm, visst går det men man är ju inte överdrivet sugen på att ge sig iväg igen men vad tusan, hellre det än att propsa på att hon ska hem bara för att lyssna på syskonbråk.
- Va, ropade W roat, när jag klev in ensam genom dörren, fick hon stanna?! Det hade aldrig pappa sagt ja till.
(Det är inte för inte som jag ibland känner mig som Hipp hipps senaste karaktär, den stressade läkaren och pappan som försöker nå toppen, relaxa och resonera med barnen i ett och samma svep.)
Hemma stod middagen färdig som älsklingen handlat och lagat medan jag var ute i spåren. En sväng in i duschen och sen satte jag mig för att jobba en stund.
Nu sitter jag och tar igen mig lite framför datorn och tänker att nog allt är gjort. Gympapåsen är packad och framställd, matlådan är laddad, det är undanplockat i köket, kärlen är framställda till morgondagens hämtning...
Borde städa också men det får bli en annan dag:). Oj, är klockan så mycket? Nu blir det natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar