Det här blir fint

Hade ett ruggigt bra kundmöte idag. En riktigt skön affär på gång känner jag. Jäklars.

Mobilt bredband är super

Det är så smart. Jag har med mig mitt mobila bredband på dagarna när jag åker mellan möten. Så himla smidigt! Då kan jag kolla mejl och blogga mellan mötena. Fiffigt. Otroligt fiffigt.

Men idag är det inget parkerande o fixande. Idag är det tunnelbanan som gäller. Jag ska nämligen unna mig lite aw ikväll. Tjohoo!

Det går bra nu

Det gick hur bra som helst att hitta parkering. Nemas problemas. Sen bar det iväg mot kontoret på Fridemsplan. På vänster sida ser ni Stockholms stadsbibliotek.

Men eftersom jag inte hittade nån parkering och det var lunchdags så då drog jag till söder. Jag köpte en macka på "Blooms" som jag käkade medan jag tittade på födelsedgspresent åt min rarings mamma.

Det går så bra

Höhö, det går alldeles utmärkt att hitta. Shit vilka bra vägar jag tar, det är helt sjukt. Första mötet avklarat och jag har hittat till andra mötet. Nu ska jag bara hitta en parkering också. Det är mindre enkelt, men det ska nog gå.

Morsning

Jag ska iväg på tidigt kundmöte. Det ska bli spännande för jag vet inte om jag kommer hitta dit. Nu åker jag. För säkerhets skull, så jag har tid o åka fel.

Här kommer det!

Inlägg nummer 500! Kan man tänka sig, det trodde jag inte när jag startade. Vad har jag babblat om i 500 inlägg? Ingen idé o ens fundera på.

Loppan har fått en ny bädd i dag. Visst är den fin! Äter hon upp den ligger hon jäkligt risigt till det kan jag lova. Då får ni börja bereda plats i en av era hundgårdar kära uppfödare.

Me like

Min lilla dotter är så go. Om jag får höra att jag är ful ibland, för det får jag ganska ofta av sonen, han tål inte mina svartmålade tånaglar - de är så fula mamma! Du ser smutsig ut!" ryter han åt mig.

Men han älskar mig ändå det vet jag. Men min lilla dotter, hon ger mig bara beröm och säger att jag är fin. Det blir en bra mix, då slipper jag bli för högfärdig. Häromdagen ritade hon en teckning till mig.

"Snyggingen Tina" hade hon skrivit på den.

På förekommen anledning...

Ha ha! Det är det roligaste uttryck jag vet. Brukar följas av "vill vi påminna om att det inte är tillåtet att rasta hundar på gräsmattan", typ.

Men den här gången gäller det bild på mig själv efter mitt infall att helt plötsligt tona håret. Varsågod, håll till godo!

Har vi blivit helt rubbade?

En trasig baddräkt. En orättvis medalj. Ett steg för nära häcken.

Oj, oj, oj, vad det är synd om oss svenskar. Om om inte fanns. Alltid någon annans fel. Jag är helt häpen över vår totala brist på självkritik i detta OS. Vad är det med oss?

Först tjatar vi om mutade domare. När en man iklädd sparkdräkt kastar sin medalj på golvet likt en liten barnunge som inte vill ha sin glass, säger vi "bra gjort, han visade att domarna var dumma!"

A, men herregud, låt bli o ta emot medaljen då om det nu var så himla fel. Jisses. Sen är det en baddräkt som går sönder. Usch o fy, så orättvist, tycker alla.

Inte jag. På den nivån anser jag att hon borde simmat bra ändå om den så trillade av henne och hon hade fått hoppa i naken. Är man proffs får man agera som ett också.

Sen kommer det absolut värsta. Vår nations lilla gulleälskling nummer ett, Susanna Kallur, snubblar. Näe, nu är det bara för mycket skriker hela Sverige.

I ett nafs är den stackars reportern som intervjuade Kallur minuterna efter fallet hatad av hela Sverige. Hur kunde han? Sticka mikrofonen i ansiktet på vår lilla Susanna?

Alltså helt seriöst? Är det bara jag som tycker att det inte är synd om oss? Otur, javisst, men va fan bit ihop. Och visst tusan vill man veta vad Kallurs version är. Det ville i alla fall jag. Och jag ville se tårarna också.

Ursäkta röran - jag bygger om!

Jag är helt klart i en (förhoppningsvis tillfällig) kris. Igår tog den sig uttryck i att jag helt plötsligt tonade håret mörkt.