My namne is Mel D

Så här ser hon ut, den lilla raringen. Sjukt charmig liten tjej som älskar sovmorgnar (tur för henne).

Trötter

Gick upp 04.45 idag. För att gratta pojkvännen på hans födelsedag innan han gick till jobbet. Nu går mina ögon i kors. Vill bara gå o lägga mig igen. Regnet utanför hjälper till.

Ännu mera jobb

I går fick jag in min första affär. Toppen! Nu är det bara att streta på.

Som om jag inte hade nog innan har jag just nu även en liten dam som jag passar. Jag vet jag är galen. Komplett galen. Ska bara träna henne lite. Hade faktiskt sagt nej men damen levererades utan att jag hann protestera.

Nu måste jag kila iväg o handla.

Jag blir så himla lätt trött

Jag blir väldigt lätt trött. Som nu, när bilen låter konstigt. Jag lyssnar noga. Märker att det knackar extra mycket när jag rullar och svänger lite åt vänster samtidigt. Jaha, tänker jag, det är nog spindelleden. Och då blir jag trött. Alltså riktigt sovtrött. Jag blir liksom utslagen av det. Katastroftänk. Jag vet. Jag tänker på hur jobbigt det ska bli och lämna in bilen. När jag ska hinna det. Och så tänker jag att det kommer kosta pengar.

På tal om pengar så klagade sonen på mig på väg till jobbet att jag minsann köper färre kläder till honom än vad hans pappa gör. Ja, svarade jag, det är för att huset är så dyrt, jag har inte råd med en massa andra saker också. "Va, är det så dyrt att bo i det där jäkla skithuset, då kan vi lika gärna flytta!"

Skönt. Slut på den diskussionen. Jag kunde lugnt köra vidare utan att behöva lyssna på fler anklagelser. Det är bara det att barn glömmer ingenting...

Ja, och så hade jag glömt bort ett möte på morgonen. Som jag helt sonika kom för sent till utan att ens veta om det. Det gjorde mig också trött. Så trött så att jag inte tyckte jag var värd någon lunch. Den hoppade jag över. Den starten har liksom förstört hela min dag. All den stolthet och lycka jag kände idag på morgonen över att jag storstädade hela huset igår kväll (dammsög, torkade alla golv, putsade speglar(!), tvättade, diskade, rensade och slängde saker ända fram till tolv på natten, var som bortblåst. Eftersmaken av det missade mötet satt i hela dagen.

Men sen var det dags att hämta änglarna. Och plötsligt mindes jag att jag ätit sur mjölk med vita klumpar i till gröten på morgonen (jag är ganska tålig ändå för det hade jag faktiskt glömt och inte blivit arg över) så vi svängde förbi Konsum på vägen hem. Jag skulle ha mjölk och bröd och någonting till kvällsmaten. Inget annat. Tjatet började innan jag hunnit fånga varukorgen som låg innanför dörrarna. Kan vi köpa glass? Får jag såna där kex. Såna kex har farmor...

Som den utomordentligt konsekventa förälder jag är, svarade jag klart och tydligt nej inte i dag. "Vi ska bara handla det jag har kommit hit för", mässade jag stolt. "Varföör dååå" Tjatade de båda i kör. "Vi kan väl i alla fall köpa glass?" Nej, svarade jag bestämt, ni vet varför".

Och nu trodde jag faktiskt på fullt allvar att de fattade att det berodde på att jag faktiskt inte går och köper godis mitt i veckan och ännu mindre ger efter för lite tjat. Jag är en konsekvent förälder. Ibland.

Då säger sonen högt och ljudligt till mig på minst fem meters avstånd "Ah men bara för att vi har så dyrt hus och inte har några pengar kan vi väl köpa lite glass".

Hur hamnade jag i den diskussionen?

Nu ska jag gå och lägga mig för jag är jättetrött.

Inte helt emot rökning

Jag borde vara rökare. Jo, jag vet jag är grymt emot rökning. Men min personlighet skulle må bra av att röka. Då har man alltid en anlednig att vara asocial. Då är det ingen som undrar varför man plötsligt bara måste gå ut och andas ensam. I sisådär två minuter. Inte mer. Det räcker så. En liten stund i ensamhet. Då kommer jag upp på banan igen. Men så får man inte göra om man inte har en giftpinne i handen. För då är man konstig. Vad var det med henne? Varför skulle hon ut? Vad skulle hon göra?

Jag vill inte ha människor runt mig precis hela tiden. Ibland vill jag vara själv. Ibland måste jag vara själv. För att orka vara med andra människor. Jag vet att det låter knäppt. Men så är det. Ibland är jag jättesocial. När jag vill. O ibland orkar jag inte. Det är då jag skulle må bra av att röka. Kunna säga "Jag går ut o tar en cigg". Ingen som undrar. Ingen som frågar.

jag undrar vilket märke jag skulle ha.

Hej, hej, hallå

Nu har jag kommit in i det ordentligt. Full fart på affärerna. Känns skönt och kul. Har dessutom varit på jobbet i bra tid hela veckan. Det känns riktigt bra. Har nog bestämt mig för att sälja mitt hus oxå. Tror jag. Och så är jag inte så hysteriskt trött längre. Nu måste jag jobba vidare. Hörs snart igen.

Härligt eller besvärligt

Pannan var död igår igen. En säkring hade gått. Jag satte igång elkassetten. Upptäckte det innan jag klev in i duschen. Det är jag glad för. Hade varit ute o sprungit 1 1/2 timme. Klockan var elva på kvällen. Och jag ville duscha.

Sådana kvällar som igår (ja bortsett från pannan då) då vill jag alltid bo där. I mitt hus. I skogen. Vi sprang ut vid halvnio på kvällen jag o hunden. Vi började löpningen genom allén utmed sjön. Sedan vek vi av in mot skogen och det kuperade motionsspåret. Luften var ibland nästan kall och fuktig. Ibland alldeles varm. Det luktade barrskog. Det luktade äng. Efter löprundan fick hunden ta sig en simtur i sjön. Då är det härligt.

En helg i harmoni

Om det berodde på min fantastiska arbetsmoral eller på att altangolvet var för varmt att ens sätta ner tassarna på vet jag inte.

Men disciplinerat och fokuserat stretade jag på i hemmakontoret hela fredagen. Termometern visade på 30 grader och solen gassade från en klarblå himmel. Jag lät inget störa. Barnen var lyckliga över att det äntligen var sommarlov och höll sig sysselsatta på eget håll.

Inte förrän kl 17 packade jag väskan. Kl 18 satt vi i bilen på väg ner till syster yster för att hämta madrassen vi behövde ha med. Mumsig grillrätt inmundigades innan vi fortsatte resan mot huvudstaden. Kl 23 var vi framme. Kl 00.00 sov änglarna.

Helgen blev lyckad. På alla sätt. Barnen skötte sig exemplariskt. Lördagen ägnade vi i skuggan med god mat och ännu godare fika. Rabarber- och jordgubbspaj. Lite mästerskap i kubb hann vi också med innan vi åkte in till stan för att äta god middag med hela släkten. Eller nästan i alla fall. Ganska många var det.

Innan vi åkte hem på söndagen hann vi med ett fikastopp till. Denna gång med jordgubbar och glass. Sonen blev mäkta imponerad av det egenhändigt byggda huset. Byggaren njöt av smickret och sonen är välkommen tillbaka.

Resan hem gick otroligt bra. Så bra så jag inte tror det är sant. De bråkade inte en enda gång. Höjde inte ens rösterna. Jag fattar inte. Inte ett enda stopp för toabesök. Köpte mat på donken i förbifarten. De pratade om helgen och om hur mycket de tycker om alla.

När vi kom hem kom syster yster förbi och lämnade av sina små prinsessor några timmar. Mina tussar var fortfarande på strålande humör och tog hand om sina små kusiner föredömligt.

Och för min egen del, förutom att jag njuter av den trevliga stämningen som präglat hela helgen, är jag sjukt inspirerad att dra igång mitt egna. Jag har äntligen bestämt mig för ett namn. Och igår kväll parkerade jag domänen på loopia. Respekt.

Sommarlov

Om en liten stund är det dags för skolavslutning. Lillprinsen är orolig. Gillar inte uppmärksamheten, sången o alla föräldrarna. Det gör honom nervös. Förra året låg vi på playan o njöt av solen. Reste helt sonika bort. Men idag är det dags att göra det. Och jag tror han börjar vänja sig. Tror han är mogen.

Året innan vi åkte bort vägrade han gå in på skolgården överhuvudtaget. Vi fick, till slut, efter mycket tålamod och trugande, gå runt i närheten. På en kulle. Så att vi tillsammans kunde titta på de andra. På tryggt avstånd. Lagom till att ceremonin var över och vi skulle åka hem var han redo att gå fram.

Jag tror att det är bättre nu. Jag tror han är modigare. Och jag tänker vara där i god tid. Så han hinner vänja sig.

Upp som en sol o ner som en pannkaka...

05.40, fem minuter innan klockan skulle ringa, slog jag upp mina blå igår. Jag låg helt chockad över fenomenet och nästan hoppade ur sängen för att inte missa sömntåget. Vågade inte chansa, tänkte, ligger jag kvar i en sekund somnar jag nog om o sover stenhårt.

Fixade effektivt med alla morgonbestyr. Båda barnen uppe utan knot. Gjorde det de skulle o åt sin frukost. Inget bråk o inget skrik.

Den sjysta pannkillen svängde in på infarten prick 07.00, precis som han lovat. Då hade jag redan tvättat en maskin och torkat den. Omgång nummer två låg i maskinen. Hunden var rastad o jag hade druckit mitt kaffe.

Expansionskärlet (stavas det så) var trasigt. Men pannkillen lovade att fixa det redan på fredag. Samma tid. Tacksam. Jag är tacksam.

Kvart i åtta lämnade jag av barnen på skolan o fem i åtta klev jag in på kontoret. Jag var så sjukt nöjd. Och pigg.

Ringde det där samtalet som jag dragit mig lite för, det gick så jäkla bra. Svävade iväg på små moln. Nöjd med dagen. Iväg på möte. Även det lyckat. Jag ska alltid gå upp 05.40.

Upp som en sol o ner som en pannkaka... grät o hulkade i en halvtimme. Fy fan. Dumma jävel.

Men fan, nu är det ny dag. Jag knyter mina nävar, kavlar upp ärmarna och spottar. Nu jäklar, ska ni få se på grejer.