Så når du målen

En av tjusningarna med januari är känslan av att börja på nytt. Vad man än tänker sig att förändra, förbättra eller uppnå hjälper det om man håller sig till några enkla steg för att nå sitt mål.

Målet ska vara;

Specifikt
Till exempel gå ner x antal kg. Att bara gå ner eller äta nyttigt är inte specifikt nog.

Mätbart
Det ska gå att mäta och följa upp. Till exempel med x antal kilon i veckan.

Accepterat
Genom att berätta om det för andra (om det så bara är en person) blir det mer accepterat hos både dig själv och andra och mer viktigt att försöka uppnå det.

Realistiskt
Målet ska vara rimligt att uppnå. Det är ingen idé att sätta ribban för högt så att du aldrig kommer nå det men heller inte för lågt för då kommer du inte anstränga dig alls. Till exempel att säga att du ska gå ner 10 kg på en vecka eller ett halvt kg på fyra månader - inget av dem är realistiskt.

Tidssatt
Ditt mål ska ha ett slutdatum.

De här parametrarna kan man använda sig inom vad som helst för att uppnå olika mål. Jag har satt upp flera olika mål. Vad gäller punkten acceptens är jag lite dålig på det. :) Jag delar målen med dem det berör så det är olika personer för olika saker men jag skriver helst inte ut dem för allmän beskådan. Ligger lite skrock i det ställningstagandet :).

Anna Lou funderar på sina mål?

Nya utmaningar

I lördags var det dags för årets första träning med hundarna, trötta på all is och halka hade vi bokat en inomhushall. Premiär för min del. Otroligt bra alternativ så här års. Och det gav mersmak. Får så mycket goda råd varenda gång och blir utmanad på helt nya sätt med mina (sjukt duktiga) träningskamrater. Det minst sagt snurrar i huvudet efteråt. Längtar till nästa pass.

Laddad

Idag är sista lediga vardagen efter lång julledighet. Jag har haft riktigt sköna dagar med sovmorgnar och långpromenader, mycket filmtittande och en del hundträning. Jul och nyår var mysigt och lugnt med familj och vänner.

Jul igen

Alldeles nyss tyckte jag att jag hade läget under kontroll, att julen var långt bort och det minsann inte var någon ko på isen. Nu känner jag helt annorlunda :). Den är snart här och jag vet som vanligt inte hur vi ska hinna.

Men hyacinterna har slagit ut och sprider jullukt, amaryllisen är på god väg och granen... är inte på plats, nej. Men ja, det ska nog ordna sig, det är ju trots allt en hel vecka kvar. Joråsåatte.

Pepparkaksbak

Idag har vi bakat pepparkakor Tilde och jag. Farligt gott blev det. Jag som säger att köpta är godare. Ändrar mig genast. Imorgon fortsätter vi (kanske) med julbaket i form av julgodis och bullar. Om vi orkar, kan och vill.

Värsta vinterlandet

Har haft förmånen att jobba hemifrån idag. Jäkla tur att man kan göra det. Har kommit galet mycket snö hela dagen. Folk får ställa sina bilar lite här och var kring Stockholm och gå hur långt som helst på grund av inställda bussar och tåg.

En middag på Söder

Igår var vi ute och åt på Söder för att tacka av Lotta som slutar hos oss. Hon börjar bara på en annan avdelning så vi kommer ses en hel del framöver men vi är lika ledsna för det. Vill ha dig kvar hos oss Lotta!

Vansinnigt god mat och supertrevlig restaurang. Alltid lika kul o umgås med mina goa arbetskamrater.

Bestämmer mig för att inte ge upp

Dricker te och bestämmer mig för att inte ge upp. 

Blir galet ledsen när kroppen inte lyder och jag inser att det inte är över. Att tvingas ha kontakt med sjukvården, eller rättare sagt inte ha kontakt kanske man ska säga för de är omöjliga att få tag på, är minst sagt deprimerande.

När man väl får tag på dem är det som att börja om från början. Hur trevlig man än försöker vara är personen i växeln eller receptionen eller vad tusan det nu är man får prata med apsur och vill bara avsluta samtalet så snabbt det går.

Men, nu när tårarna torkat för den här gången har jag bestämt mig (igen) för att sluta lipa och tänka positivt (igen). Fokusera på det som är bra med andra ord. Inte tänka på det som skrämmer mig (vad är det jag har, när ska det bli bra, när får jag tillbaka min starka kropp?).

Så. Nu över till bra saker. För ovanlighetens skull har jag redan handlat flera julklappar. Inte alla men på god väg. Shoppar på nätet, överstyvt (som Stina skulle sagt) och supersmidigt. Jag är extra stolt över att jag är ute i så god tid.

I lördags kväll var vi på middag hos Olle & Siv (Olle fyllde år) och träffade Jonas o Carin och deras små söta flickor Tove och Alie. Kathrine och Jörgen med Kajsa var också där, alltid lika skoj och träffa dem.

I söndags var vi på dop för Mange och Sofies lilla tjej Elin med nyckelpigetema. Inser att jag missade ta kort på de superfina nyckelpigetårtorna som Sofie gjort. Illa. :) Där träffade vi, förutom Mogge, Emelie och Marcus som vi inte sett på evigheter och deras lille kille Rasmus på ett och ett halvt år.

Mange och Sofies lilla Elin.

Depp!

Så jäkla knäckt! Efter senaste sänkningen av kortisonet har jag blivit märkbart sämre. En obehaglig påminnelse om att jag inte är bra. Vad fanken är det för fel med min kropp? Många allvarliga sjukdomar har de lyckats utesluta och det är ju bra. Men frågan vad det är är jäkligt obesvarad.

Styrketräning på kammarn

Har ätit kortison i två månader nu och träningen går bra. Styrketränar lite smått på hemmaplan med diverse attiraljer (hantlar, gummiband och pilatesboll) och varvar med långpromenader. Några meter i joggingtempo har jag också provat på.