Sidor

onsdag 19 november 2008

I'm working on it


Träningsmässigt går det bra nu. Har fått upp en bra frekvens på både löpning och styrketräning. Tränar på lunchen vissa dagar, blir både pigg och stark av det. Tror jag.

Men den ökade frevensen får mig att inse att jag är väldigt långt från min forna form. Det ligger mycket... ja, vad man ska kalla det? Ovanför mina tidigare så definierade muskler finns ett relativt mjukt lager.

Det värsta är att jag är ändå stark under det där lagret så jag ser ut som en riktig bonnkärring när jag tränar. En sån där urstark tant som är van att ta i ute på gårn. Katastrof.

Men det triggar mig bara ännu mer. Jag ska i (rätt) form igen.

tisdag 18 november 2008

Fångad på en båt


Japp då var det gjort. Jag har provat ålandskryssning.

...

MEN, om man släpper ångesten. Och om man inte tänker på alla överrepresenterade, packade karlar som verkade tro att allt var tillåtet eftersom de var på en båt. Vi släpper den delen, daskarna på baken och kladdandet som kom från ingenstans. Det glömmer vi nu.

Om vi istället koncentrerar oss på mitt sällskap, 12 softa kollegor. Kl 18 gick båten och efter att ha lagt in våra saker i hytterna satte vi oss lugnt i en bar högst upp i båten och drack champagne och snackade.

Sen shoppade vi i taxfreen, champagne, chips och choklad. Det smaskade vi på när vi gjorde oss i ordning till buffén som började kl 21. Till maten serverades vi vin eller öl på tapp.

Sen var det dags att ge sig upp på dansgolvet och rocka loss. Men först spanade vi in en tjej som hade så kort kjol så halva stringrumpan syntes förutom när hon stod på däck och kjolen blåste upp, då var där en hel rumpa.

Sen rockade vi. Som bara den. Tills det stängde. Tiden gick fort och plötsligt var det dags att sova. Och jag sov riktigt gott. Vid elvatiden käkade vi frukost sen shoppade vi i taxfreen igen. Köpte några tidningar och satte oss vid poolen bland palmerna, under den konstgjorda solen.

Käkade lång lunch med vacker utsikt över Stockholms skärgård medan vi sakta, sakta närmade oss landstigning. Traskade runt lite på båten, satt o snackade, låg i hytten och läste och... äntligen framme.

Försökte öppna hytten två gånger men fick stänga den igen. Varje gång höll vi på att bli stormade av överförfriskade killar utanför, "hallå tjejer, vart shcha ni? får jag en kram?" Pang så stängde vi hyttdörren.

Men till slut tog jag tag i mina saker och rusade ut, nerför trapporna, ut genom den ringlande vägen, ut mot friheten...

onsdag 12 november 2008

Moster Tina



Vi ska vara barnvakter åt systeryster barnen. Det ska bli så kul, älskar de där små filurerna. Små charmtroll är vad de är. Töserna. Titta bara på dem. Så söta.

Beach 2009 då?


Förra veckan var en superbra träningsvecka. Jag var till och med på gymet och styrketränade två dagar. På Friskis & Svettis. Det var mer vältränade människor där än vad jag nånsin sett. Så nu kan jag lägga ner den fördomen.

Och det verkar väldigt populärt att träna med bollar nu. Även i gymhallen. Sit ups till exempel ska göras med bollen. Och armhävningar. Jag har aldrig provat en sån där boll. Innan. Nu har jag det. Jag är såld.

Jag provade löpbandet också men insåg en gång för alla att det inte är något för mig. Helt enkelt för att det är så attans tråkigt. Tacka vet jag naturen. Det är underbart att springa i naturen.

Det svänger lite här, och där var ett snyggt hus, och nu går det lite nerför, och här går det uppför och nu är det plant och här är skogsstig och här är grusväg och där är en hage. Underbart, I lovet it!

Sluta plutta

Vi ska inte hålla på med pluttifieringar. Nej. Inte såna där små kanske, lite och nog framför var och vartannat ord. Det är som om det inte betyder så mycket det vi säger då. Och då är det svårt att bli tagen på allvar. Det sa retorikcoachen som pratade på radion igår.

Det ligger en himla massa i det.

tisdag 11 november 2008

Sömntutan har talat

Då är jag inte knäpp då alltså. Det kan man annars tro när andra hör hur mycket jag vill sova. Åtta timmar tycker jag är minimum, även på vardagarna. För att jag ska må optimalt. Fast det är ju långt i från alla gånger man lyckas med det.

-Näe, utbrister de, så länge behöver man inte sova, 5-6 timmar räcker.

Så kommer du dö i hjärtinfarkt också, ska jag svara nästa gång.

torsdag 6 november 2008

Gullig pojkvän


Jag fick en present av min älskling igår. En skitsnygg tröjjacka. Visst är den fin? Tack min raring, du är bäst. Puss!

Over and out



Helt plötsligt la båda mina datorer av. Samtidigt. Både den privata och jobbdatorn. Bara så där. Å vad liten man känner sig då. Och på supporten är de inte alltför vänliga. Eller egentligen är de det. Men de låter galet skeptiska när de ställer sina frågor.

Två av mina kollegor förbarmade sig över mig och lyckades rädda det mesta av innehållet på min hårddisk. Sen gav de mig en tillfällig dator. Så långt allt väl. Men sen kommer man till momentet: "anmäla kraschen till support".

Oj hoppsan. Nu var det inte lika lätt längre.

- Jaa... säger de undrande, vad är det som hänt?
- Jag vet inte, plötsligt dog den bara.
- Dog? Hur menar du då?
- Ja, alltså den är stendöd, det går inte att starta den. Den hittar inte hårddisken (det här är inget jag fattar men jag hörde mina kollegor säga det när de hjälpte mig).
- Jaha, men varför, vad är det som hänt?
- Jag vet faktiskt inte. Jag önskar att jag visste det men det vet jag inte.
- Vem har din dator nu?
- Ingen, den står här bredvid mig, död.
- Hur då död?
- Utan liv. Stonedead. Den är dödförklarad av X (han som hjälpte mig rädda det som räddas kan).
- Ja, men nåt liv måste det ju vara i den eftersom ni kunde rädda information (säger de nu väääldigt misstänksamt).

Och plötsligt känner jag mig som en kriminell. Som om jag haft ihjäl min egen dator med flit. Eller ännu värre fejkat döden, som ett litet bedrägeri.

måndag 3 november 2008

Hopplös och hatad av alla


Det är en bok jag vill läsa. Den heter faktiskt så. Den verkar skitkul. Det blir nästa bok på nattduksbordet.

"How to lose friends and alienate people" (originaltitel) handlar om den hopplöse, alkoholiserade, självgode och kändisfixerade mannen Toby Young och hans tid på Vanity Fair.

lördag 1 november 2008

Coolish



Jag tittar på lite bilder från festen. Och så slår det mig, "ja jäklars, jag är ju dubbelt så gammal som henne. Exakt.

Exakt.

Rätt coolt ändå.