Jag fryser

Vad kallt det börjar bli. Hu, har frusit i flera dagar nu. Sådär ända in i märgen som man gör när det är ruggigt väder.

Nä, nu har jag bråttom iväg, hinner inte sitta här o filosofera över att jag fryser. Jag ska ut och åka. Så ser du det här Berta, så kan jag svänga förbi dig idag.

Nu igen

Hur ofta krisar jag? En gång i månaden ungefär. Vad händer då? Nja inget särskilt, jag bråkar lite med pojkvännen (om absolut ingenting fast ändå vääldigt allvarligt) och så är jag onormalt trött och extremt sugen på något sött. Och så känner jag mig lite sjukare än vanligt.

Nu ska vi se, när var det sist? Jo... det var när jag helt plötsligt tonade håret mörkt. När var det nu då...

Jo, exakt en månad sedan. Ja. Det var väl det jag visste. Inte konstigt att jag står här med ny toning i högsta hugg och väser, förändring, jag måste få en förändring.

Inte så himla rolig

Idag är ingen rolig dag. Jag är sååå trött. Igen.

Varför då? Jo för att jag sprang igår. Det är bra men jag blir också väldans trött dagen efter, å det blir ju typ alla dagar. Men i alla fall, sen somnade jag sent igår också. Jättesvårt att somna.

Varför då? Ja, det vet jag faktiskt inte. Snurrade lite i mitt huvud helt enkelt. En massa funderingar. Ja, så nu är jag helt enkelt virrig. Och trött. Oinspirerad.

Men nu ska jag ta mig en kopp kaffe. Det ska jag.

Skrivkramp

Fyra gånger har jag försökt skriva om helgen. Det går inte. Det blir romaner, det tar aldrig slut. Jag får ingen snits på det. Ingen knorr, ingen poäng. Värdelöst.

Så jag har gett upp. Det blir ingen beskrivning. Ingen lång i alla fall.

Sången blev kanon i fredags. Jag likaså. Kräftskivan, som jag längtat efter i veckor var precis lika bra som jag hade trott. Men min baksmälla gjorde mig trist och trött.

Men min fantastiska vän är världens bästa värdinna. Vilket partaj hon ordnat med. Planerat in i minsta detalj. Och hela kvällen såg hon till att alla hade det bra och hade något i glaset.

Jag, min fuling smet undan och hällde mest ramlösa i mitt glas. Förlåt.

Hellre än bra, så sjunger jag

Vi har övat på vår sång i kväll. Vi har lite olika ambitionsnivå, vi som ska sjunga. En av oss är väldigt mån om stämmorna (det är inte jag och inte min pojkvän och inte hans bror). Den personen tycker att vi andra sjunger för mörkt och lågt. Den personen kan inte sjunga så lågt.

Vi andra kan inte välja hur vi ska sjunga. Vi bara sjunger och så är vi glada att det är något så när likt ursprungsmelodin. Och så är vi glada för att vi diktat ihop en text. Men personen med lite högre ambitionsnivå vill att vi sjunger rätt. Personen kan spela fiol och är vääldigt musikalisk.

Nu ska jag sova och vila min mörka fina röst till imorgon.

Viktproblem och matsaker

- Du är mycket tyngre än man kan tro, sa min raring när han lyfte upp mig för att skoja lite.

Det var menat som en komplimang men det var ju ett ypperligt kvitto på att jag faktiskt har blivit tyngre.

Jag har fått i uppgift att laga en paj och ta med mig på kalaset imorgon. Pajer och jag är en ovanlig förening. Söta bärpajer, det är jag bra på, men matpajer tror jag aldrig jag lyckats med.

Pajen står i ugnen. Den seeer fin ut. Men jag är nervös för att den inte smakar som den ska. Och inte kan jag provsmaka heller. Hur skulle det se ut? Ta en liten provbit i kanten? Bara en liten en...

När jag hällde över äggstanningen såg jag hur den försvann under pajen. Ska den göra så?

Nu, nu, nu, nu!

Jag sprang igår. Igen. I en timme och 20 minuter. Fastän jag inte ville. Fastän jag tyckte det kändes tråkigt. Men väl ute sken solen och jag kände mig lätt.

Jag har en tuff uppgift framför mig. Jag har gett mig fan på att jag ska bli lika fit som jag var innan tvåsamheten, soffan, chipsen och tv:ns tid.

Jag har kämpat ett tag nu och trots att jag är förbaskat disciplinerad händer inte ett skit. Jag väger mer än jag nånsin gjort. Jag har bestämt mig. Det ska bli ändring på detta nu.

O la la

Ryssen Ivan Ukhov var kalas plakat på höjdhoppstävling. Det var ju inte så bra. Stackarn. Han vinglade fram och tillbaka innan han tog sats och sprang - rakt in i mattan.

Varför? Det undrar jag. Och hur kunde han få starta?

God morgon!

Det blev ingen bussfärd för mig i fredags. Jag tog taxi. Men jag tog tunnelbanan hem dagen efter. Det tog väääldigt lång tid tycker jag.

Idag regnar det för fullt här. Lägenheten ska fotas nu på morgonen men jag undrar om det är så bra. De borde nog flytta fram det till imorgon istället.

Jag borde gå till frissan i veckan. Om jag vill se något sånär trevlig ut på helgens fester vill säga. Annars kan jag strunta i det så har jag ett problem mindre.

Igår fick jag mig en löptur, det var tur det för det behövde mitt lilla humör. Morran. Får jag inte springa blir jag väldigt tetig. Förra veckan gick åt till att fixa i lägenheten och sedan var det konferens.

Intressant? Nej, det är det väl inte, men jag är glad för jag har sprungit.

Jag är så jäkla bossig

Jag inser det nu. Sjukt bossig. Jag är så otålig och vill bara framåt, får spel om någon hakar upp sig och inte går vidare.

Två exempel på raken som gör mig uppmärksam på hur jag är egentligen. Först på konferensen. Vi skulle göra ett grupparbete. Vi hade kort om tid, så kort så att vi inte ens skulle hinna byta om till middagen. Fem case tror jag det var. Först satte vi oss och läste igenom dem var och en för sig. Jag var snabbast.

Sen skulle vi ta ett i taget och diskutera olika problemställningar och komma med lösningar. Vi konstaterade att några var av samma karaktär så vi hade tre problem att behandla. En person började med att läsa upp, eller rättare sagt försökte läsa upp ett case, men jag hörde direkt vilket det var så då ville jag sätta igång diskussionen på direkten. Jag blev skogstokig av att bara sitta och lyssna på att någon skulle läsa för läsandets skull. Som högläsning i skolan. Otålig som fasen försökte jag hejda mig men det gick inget bra.

De hade väldigt roligt åt det sedan och jag satt och funderade på hur jag är egentligen.

Och nu idag, samma sak igen. Vi satt tillsammans för att skriva ner roliga saker till min pojkväns mammas födelsedag. Men när de andra fastnade på en mening för att den inte gick att sjunga exakt som man skulle körde jag över dem och sa att det kan vi fila på sen, det viktiga är att vi vet vad vill säga.

Sen blev jag alldeles tyst. Och så insåg jag vad jag just gjort, att jag är sjukt bossig. Så jävla dominant så hälften vore nog. Pinsamt.

Men så blev vi klara också. Snabbt som attan. Och jag lagade mat och fixade till oss som vi åt när vi gnuggade geniknölarna. Och resultatet blev bra. Det ska bli grymt kul att sjunga vår lilla sång på fredag.

Och nu ska jag komma på en bra paj att laga till på fredag som jag ska ha med mig. Nåt matigt ska det vara. Någon som har nåt bra förslag?