Knäpp och annorlunda, lite som Elling

Jag är så trött på mig själv och min jäkla knäpphet. Otacksam, egensinnig, anti, fröken motvals, kärringen mot strömmen. Så olik alla andra och, och... förbannat osocial emellanåt.

Om hela mediesverige dömer ut tyskan, då tycker jag synd om henne. När hela staden ska fira 08-dagen, då tycker jag det är ointressant och knöligt, trångt och bökigt.

Vi är bjudna på fest ute i smålands mörkaste skogar. Mysigt, säger alla andra. Långt bort tänker jag. Jävligt långt bort. Hur ska man kunna köra hem, jag som inte ens vågar åka till närmsta matbutik dagen efter. Jobbigt o ordna hundvakt.

Och så börjar jag grubbla, varför är jag så jävla anti? What? Varför tycker jag att det är så mycket mysigare hemma?

Men, när jag väl är på plats tycker jag det är askul. Då kommer jag inte ens ihåg att jag ojjat mig så. Det är bara så tråkigt för mig själv att jag tycker det känns så jobbigt innan.

Omvänd hundträning?

Aj, aj, aj min kropp värker. En svag förkylning och en liten löprunda på det så är det kört. Är det åldern? Ja, det är väl så det är. Gör liksom ont i kroppen, mest på morgonen innan man kommit igång ordentligt.

Igår bet Mel sönder min honeys Lars Wallin-manschettknappar som han fick i födelsedagspresent. Det var tänkt att han skulle ha dem länge. Han hade inte ens hunnit använda dem. Golfskorna fick också sig en törn, dock inte lika omfattande.

Den lilla damen är så oförutsägbar. Hon är så lugn och gör ingenting och så plötsligt så gör hon massvis. Jag har varit nervös varenda dag för vår nyinköpta matta med gosiga, yviga trådar. Så går hon upp i sovrummet och tar knapparna som ligger i en ask uppe i en hylla. Märkligt.

Gav mig ut för att träna henne så fort jag kom hem. Oj vad det gick! Hon var på ett strålande humör. Kom som en raket på inkallning och låg fint kvar på platsläggning och följde som en svans på det fria följet. Fullständigt oförutsägbar.

Men jag funderar på en sak, när hon vandrat iväg i utkanten av tomten har jag kallat in henne och så får hon korv. Och då är det precis som att hon lärt sig att om jag går häråt så ropar morsan på mig och då får jag korv. Jag lär henne alltså att gå iväg istället för att komma - är det så?

För igår när jag gjorde inkallning, satte jag henne på en plats och sen kallade jag in. Efter ett litet tag gick jag iväg och hon var kvar på tomten och strosade runt. Rätt vad det var hade hon gått och satt sig där jag placerat henne på inkallning med sträckt huvud och väntade på att jag skulle kalla in henne igen.

Är det så att det är hon som bestämmer när hon ska ha korv? Vi är bara korvutdelare liksom?

Tänk om

Det stör mig att alla redan verkar dömt den tyska tjejen. Det är ett hemskt dåd. Absolut. Och det är fruktansvärt.

Men tänk om hon inte är skyldig? Tänk om.

All rapportering kring tyskan är utifrån perspektivet att hon är skyldig och att hon ljuger. Varenda journalist och nyhetsrapporterare verkar helt inne på det spåret. Men om hon är oskyldig då?

Hur tusan ska man kunna komma ihåg exakt vad man gjorde och vad man hade på sig för flera månader sedan vid vissa enskilda datum? I rubrikerna står det att hon grät och sa att hon ljugit.

Ja hon grät men inte samtidigt som hon sa att hon ljugit. Och hon sa inte att hon ljugit hon sa att hon inte mindes när åklagaren hänvisade till något hon sagt i första förhöret.

Och om man inte kommer ihåg exakt utan ändrar sin historia pyttelite i vissa frågor är inte det snarare ett tecken på att man inte ljuger? För om man ljög medvetet, då skulle man väl hålla sig till den lögnen, som ett mantra liksom.

Det här är inget försvarstal. Hon kanske är precis så freaky som media framställer henne. Men jag kan inte låta bli att tänka tanken, tänk om.

Så jäkla envis

Ja ha ja. En dag till snart avverkad. Det går ju riktigt bra. Minsann. Och idag började jag dagen med en löprunda (visst ser det fint ut). Inte helt fel. Helt rätt faktiskt. Får så mycket inspiration och energi, bara jag masar mig ut.

Blev riktigt super, duper uberirriterad på vår hund idag. Mel. Bara namnet indikerar vilken typ av hund det är. Jag har inte varit med om en så envis och gubbig hund sedan dagarna med Ludwig (han var Labrador och hade anledning att vara sån).

Men Mel. Shit. Hon har tagit nån slags drottningroll hos oss. Hon gör som hon vill. När hon vill. Hon är så förjordat egensinnig och självständig. Hon hade lindat oss runt sitt lillfinger om hon haft något.

Efter att vi sprungit låg hon på uppfarten i solen och gottade sig. Inget ont i det, det får hon gärna. Men när jag ska kalla in henne och hon vet att det är för att gå in fast hon inte vill det. Då skiter hon i det.

Hon rör inte en fena. Inte en ansats till att komma. Hon bara glor. Glor, glor och glor. Det spelar ingen roll hur mycket jag larvar mig, fjollar mig, ryter, skäller, tar tag i henne, går in stänger dörren om mig. Ingen reaktion. Noll nada.

Våga vägra asfalt

Dagen började med en promenad i regn. Varför lägger de ut något asfaltliknande material på vägen? Jag uppskattar det verkligen inte. Jag vill ha de naturliga grusvägarna kvar, tycker de är fina. Charmiga. Bara så det är. Vet att jag är konstig.

Jag har fått smaka på köer idag. Blev sittandes i en tunnel i en halvtimme eller nåt. Men det berodde på att Essingeleden var avstängd på grund av en olycka med en lastbil. Imorgon tror jag att det går bra igen. Det tror jag.

Första dagen på jobbet

Jahopp, då var semestern över. Dagen jag haft ångest över de tre senaste dagarna är här. Inte blir det bättre av att jag är helt ensam på kontoret. Inte en själ så långt ögat når. Ska det vara så här hela dagen tro?

Kan inte säga att det känns fel att vara på plats. Det kan ju i och för sig bero på vädret. Men det hade ju förstås varit ännu bättre om mina kollegor varit här så jag fått prata lite med dem.

Igår fick jag nöjet att beta av en golfrunda. Mel fick oxå följa med, hon börjar bli riktigt duktig. Ibland poppar det upp lite bus i henne men för det mesta tar hon det lugnt. Hon kommer att bli en bra golfhund. Det känner jag.

Åh, det smällde i dörren, nån mer är här! Vad kul!

Semestern håller på att ta slut

Idag sa jag nej tack till en golfrunda (med tanke på hur fixerad jag blir av att öva mig så att jag blir bättre så är det stort att jag avstod och faktiskt värt att nämna). Jag tog istället en lång frukost kombinerad med lite tvätt och städ och efter det åkte jag ut och sprang intervall, la ett spår till Mel och tränade lite lydnad.

Vi känner oss lite deppade över att semestern håller på att ta slut så vi drog iväg till systemet och hann precis handla innan de stängde. Sorgligt. Sen for vidare för att lämna tillbaka demoklubban jag fått låna. Min honey fick gå in med den medan jag gick till affären bredvid och köpte ett par fina kuddar till soffan. Som tröst för att semestern håller på att ta slut.

Mysteriet med kopplet är på väg att klaras upp. Hittade en liten stump av kopplet på gräsmattan. Det måste vara Mel som bitit av det och sedan sprungit runt med det. Nu ska jag bara hitta resten också.

Vi får besök lite nu och då under kvällen. Nån siberian husky-liknande blandrastik som är och hälsar på hos grannen men hon verkar tycka det är mer spännande hos oss. Hon kommer smygandes och verkar inte alltför tuff. Mel blev störtförvånad när hon fick syn på henne och skrämde bort henne i rena förskräckelsen.

Jag tömde mina fickor när jag skulle tvätta, jisses vad skräp jag har.

Mystiskt

Vi är lite konfunderade. När vi kom hem från lägenheten med möblerna skulle jag sätta Mel på baksidan eftersom hon gärna smyger iväg när vi är upptagna med annat.

Men när jag skulle sätta fast henne upptäckte jag att kopplet var borta. Kvar var bara en liten stump. Det ser inte avbitet ut, snarare avknipsat.

Om hon lyckats ta sönder kopplet och komma lös hade vi ju märkt det för då hade hon ju kommit med kopplet om halsen. Men det har hon inte gjort. Och kopplet är borta. Det är ett mysterium...

Över stock och sten

Jag sitter och väntar på att tvätten i maskinen ska bli klar så jag kan hänga upp den på min fina tvättlina. Som jag är väldigt nöjd över. Den kostade nästan ingenting, och tvätten torkar på ett kick. Dessutom få man liksom klättra och balansera på berget lite när man ska hänga upp kläderna.

Jag gillar helt klart när det är kuperat. Häromdagen provade vi en ny golfbana som var väldigt kuperad, det var långa, branta sträckor mellan hålen så man fick nästan känslan av man var ute på vandring. Det gillar jag.

Igår fixade vi lite med tomten. Raringen kämpade och slet med det höga gräset på vår charmiga naturtomt. Idag ska vi åka och hämta lite grejer i lägenheten.

I am a feeler

Ska man tro på bloggtestet är jag en kännare när jag skriver, och det känns ju inte helt orimligt.

The relaters prefer to rely on their senses (concrete observations) and are primarily interested in people instead of things. When they make decisions they prefer to do it with personal warmth always considering how it affects other people while pure logical analysis comes in second hand.

They are much more interested in facts about people than on facts about things and therefore tend to have a thriving social life. They tend to enjoy work where their concern for other people comes to its right - such as social work, sales (if the goods are concrete) and service-with-a-smile.

What primarily drives Relaters is having good relationships with other people. It can be both a sense of closeness with other people in the present (to get help or be helped), or the experience of safe and sustainable long-term relationships (family, circle of friends, membership in associations, etc). They appear frequently as friendly and social, for better or worse. Would you like to get a Relaters attention - try "hmm ... you could help me with ... or how are you?".

You can often recognize Relaters on that they often use words to describe people, feelings and their perception of other people.