Fredag!

Äntligen fredag igen. Knappt hinner veckan börja så är det helg. Skönt. De senaste dagarna har varit underbara på jobbet. Har haft fullt upp. Blir så mycket roligare då.

I går satt jag till halvåtta på kvällen, när jag var klar med min uppgift kände jag mig till och med jäkligt nöjd. Och lugn.

Idag har jag en del samtal att ringa. Inget jag ser fram emot men jag laddar med tidig morgon, löprunda och kaffe.

forts. på bussresan akt, nostalgi

Jag tänker på när jag var 14 år. Det är nämligen senaste gången jag åkte buss. Då var det mellan Halmstad och Jönköping. Jag hade spelat in favoritlåten, Starships "Nothing's Gonna Stop Us Now" så många gånger efter varandra som fick plats på ett band och lyssnade på det i freestylen.

På bussen mellan Jönköping och Stockholm

Sitter i bussen på väg upp till Stockholm. I lurarna skvalar P3s musik, solen skiner och i knäet ligger ett modemagsin och väntar på att bli läst.

Ganska behagligt faktiskt. Ni som känner mig vet ju att jag aldrig åker buss. Så det här är ett stort ögonblick.

Plötsligt stannar bussen i Gränna och då kommer Elling fram i mig. En kille stiger av och börjar plocka i bagaget på utsidan.

Jag tänker att det måste vara hur lätt som helst att bara grabba tag i någon annans bärbara dator eller nåt därbak. Ingen skulle varken se eller hinna reagera .

Nu har ju inte jag lagt min bärbara där, tänker jag, samtidigt som jag tittar på sätet bredvid och försäkrar mig om att den ligger där. Men OM, funderar jag vidare medan jag snurrar runt och försöker kika ut för att se vad han bär med sig.

Samtidigt sitter jag o lyssnar på en intressant berättelse på radion. Men så börjar det knastra i radion just som personen ska berätta slutklämmen på sin story. Jag blippar frenetsikt med mobilen för att hitta rätt frekvens. Just som jag rattat in rätt igen är berättelsen slut. Fan.

Bläddrar förstrött vidare i mitt magasin. "Vad killar säger när inte du är med" står det. De har tjuvlyssnat på samtal mellan killar för att återge det. En kille har lite dejtingproblem:

Kille 1: "Alltså, vem ska jag välja?"
Kille 2: "Men jag vet inte, du får skylla dig själv som håller på med flera."
Kille 1: "Sluta klanka ner på mig och hjälp mig istället!"
Kille 2: "Ta den första då."
Kille 1: "Men nej, alltså, hon har ju tre."
Kille 2: "Vadå tre?"
Kille 1: "Ja, då kan jag ju inte sms:a gratis..."

Godmorgon!

Då har vi klarat av en vardagsmorgon till. Jag tycker vi är värda en eloge. Två familjer som ska upp, göra sig i ordning, käka frukost och koordinera transporter till skola, dagis o jobb. Och idag firade vi dessutom en födelsedag. Vi är grymma!

Igår tittade jag ut genom fönstret när vi tänt ljuset för Engla men vad jag kunde se var det inga fler hus på gatan som tänt ljus.

Och på tal om ljuset så känns det nästan omöjligt att skriva något om den fruktansvärda tragedin. Det känns bara så vidrigt hemskt. Jag tänker på dem.

Ett ljus för en Engla

Vi har tänt ett ljus för Engla och hennes familj.

Fullt hus

Helgen har bara rusat förbi. I fredags satt jag rakt upp och ner i soffan och somnade. Gång på gång. Klockan tio insåg jag att det var lika bra att jag la mig för att sova. Hela förra veckan har jag varit ruskigt trött.

Besvikelsen över att inte barnen kunde komma upp gjorde väl sitt till. På lördagen bar det iväg ner till Jönköping. Fick våldgästa min syster med hela min familj. Men eftersom vår hund befann sig i höglöp fick vi först placera henne hos uppfödarna.

Min svåger har sagt upprepade gånger att jag kan komma dit hur mycket jag vill. Det tror jag dock han ångrar lite nu. Hu, känns jävligt jobbigt att belasta dem så. Det är inte så lätt att ha gäster, det fattar jag. Hur gärna de än vill ställa upp.

Och inte är det så lätt att vara gäst heller. Känner mig jävligt jobbig. Och i vägen.

Så i lördags lipade jag halva dan. Kände mig alldeles utmattad och jävligt maktlös. Jag inser att situationen är ohållbar. Absolut. Och jag inser att jag måste stå fast vid mina planer mycker hårdare och inte vara så jävla överflexibel. Det gynnar verkligen inte någon. Att jag hela tiden säger "ja" och "det kan jag nog ordna".

Men efter några timmar med mina små änglar är min energi påfylld igen. I söndags gav vi oss iväg till Monkeytown på förmiddagen. Efter nån timme där retade barnen upp sig på några andra ungar som hoppade för länge så då gav vi oss iväg till Mac Donald's för lite lunch.

Sen fikade vi lite, gick långpromenad och spårade med hunden i skogen innan vi begav oss tillbaka till syster yster. Som för övrigt just hade haft barnkalas med tårta och ballonger. Och lagom till det var över kom vi tillbaka igen.

Ja jisses, de ska ha så mycket tack och kramar för att de är så goa o låter oss vara där. Som tur är får jag chans att ge tillbaka lite när de ska iväg på semester. Då blir det hundpassning för min del. Fast med tanke på hur de ställt upp så borde jag nog vara hundvakt livet ut...

Monkeytown

Lunchrapport

Solen skiner. Jag har ätit en sagolikt god lunch med favvokollegan. Nu är jag proppans mätt och om en liten stund, när jag skrivit klart min rapport ska jag fika. Mums.

Vi har förresten fått lite nya kollegor här. En del märkligare än andra. Märkligast tycker jag den cocacoladrickande personen är. Verkar beroende av Coca Cola.

Finaldags

Min blogg närmar sig sin ettåriga födelsedag. Undrar hur jag ska fira det? En liten glassbit kanske?

Stör mig på hockeyn som måste gå i så jädrans många omgångar. Förstår ärligt talat inte vitsen med det. Final är väl final? Hur spännande blir det när de har hur många chanser som helst på sig?

Ja, jag är fördomsfull

När jag satt hos frissan häromdagen var där en karl i 55-60-årsåldern. Hans frissa skulle fixa till sitt eget hår innan det blev hans tur. Hon hade nämligen försovit sig lite.

Det var startskottet till en lång utläggnig om hans morgonvanor. Han gick minsann upp kl 05.00 varje dag. Å han ville inte stressa på morgonen. Och går man bara upp i tid så blir man piggare och bla bla bla...

Han var inte otrevlig på nåt sätt. Bara jävligt självgod o fullständigt övertygad om att hans sätt var det enda rätta. Att alla skulle må bra av att gå upp tidigt. Tänk, han hann ju läsa tidningen två gånger till och med - en gång före duschen o en gång efter.

Vad blir slutklämmen på det här då? Jag vet inte, blir bara så trött på den typen av människor som prackar på andra sina vanor. Som tror att man växer ifrån morgontrötthet.

Jag ger mig tusan på att denna superworker skulle inmundiga sin medhavda morgonmacka o sitt kaffe i ståltermos på nån byggarbetsplats i närheten så snart han var klar med sin klippning.

Faktum är att jag ser hela hans liv. Från shoppingturen på stormarknaden i hans kommun till hans semestrande ekiperad i skjorta som är prydligt instoppad i shortsen. Jag är övertygad om att varje dag och varje minut är planerade i minsta detalj.