Flyttplaner

Å herre min je! Nu har flyttfirman och städfirman varit här o räknat på jobben. Jag blir plågsamt medveten om vad jag har framför mig.

Ju mer jag packar själv desto bättre - men jag orkar ju inte! Samtidigt är det en tröst att veta att hur jag än bär mig åt så kommer någon att slutföra jobbet.

Å lite inspirerad är jag ändå, för nu vet jag vad jag borde packa ner själv och vad jag kan överlämna till dem. Men nu har jag en massa saker som jag skulle vilja skänka bort, bara nån kommer o hämtar dem.

Nu fick jag en idé! Om jag tar kort på grejerna, lägger ut på blocket o sen ställer jag ut prylarna utanför så får vem som helst komma o hämta? Det måste ju funka?

Kl 14 då ska jag

Nu sitter jag här igen o hittar all världens ursäkter. Den ena dummare än den andra. Jag ska bara sätta på lite kaffe, jag ska bara...

Att det ska vara så himla svårt att ringa några samtal. Kom igen nu Märta, samla dig.

Snart dags för flytt

Nästan en hel vecka har vi varit utan nät. Vi brukar surfa på en grannes trådlösa men det har inte funkat sista tiden.

Vad har hänt sen sist då? Vi har varit på fest. Supertrevligt. Enda nackdelen var att raringen ville hem redan klockan två för han skulle spela innebandymatch nästa dag.

Men å andra sidan innebar ju det att jag var hyfsat pigg dagen efter.

Paniken växer. Men nu har jag åtminstone kontaktat en flyttfirma o städfirma. Otroligt. Fast helst vill jag bara lägga mig ner o hoppas att det går över.

Jag skulle kunna utebli på tillträdesdagen o sen vägra svara i telefonen o hoppas att de nya ägarna ger upp o tänker äsch, vi köper ett annat hus istället.

Inte? Går det inte att göra så? Nähä.

Ett jävla motstånd helt enkelt

Igår var det dags för säljutbildningen igen. Efter förra gången var jag laddad som tusan men lagom till gårdagens kurs hade jag gått ner mig rejält.

Kursledaren märkte tydligt av min neggighet och avbröt mig trevligt men bestämt. Klokt gjort. Jag fattade vinken direkt, varför låta någon som kan påverka de andra negativt få orera fritt.

Jag satt med armarna i kors o drömde mig bort. Detta är inget för mig, jag tycker inte ens om det, tänkte jag tjurigt. Men så kom jag på varför jag var där egentligen. Min egen lilla plan.

Det i kombination med den lille säljexpertens pedagogiska färdigheter lyckades vända mig o jag lyssnade intresserat på varje ord han sa.

Lagom till att kursen var slut var jag sjukt taggad o längtade efter att lyfta luren o ge järnet. Speedad till tusen pepprade jag pojkvännen med mina strategier hela vägen hem.

Men nu sitter jag här med världens alla om och men. Det är en bra låt, den måste jag lyssna klart på, jag behöver nog gå på toa, jag ska bara hämta en kopp kaffe, ja just det jag måste kolla den där offerten...

Grådaskigt o trist

Jag förstår inte riktigt att vi svenskar orkar med. Hur står vi egentligen ut med vädret? Jag hörde att Jönköping hade 20 minuter sol i december.

Och ändå orkar vi. Gläder oss åt små fester. Godis eller en filmkväll. Eller en shoppingtur. Det är hedervärt. Vi svenskar är fantastiska. Riktiga vikingar.

Godmorgon!

Mina tänder blir mer o mer vita. Fast jag är fasligt trött på den där skenan nu. Det måste erkännas. Men vill man vara fin...

Och det vill jag. Ibland.

Favorit i repris

Visst e hon fin. Den lilla damen. Hon har terroriserat oss lite ikväll. Vi har tittat på film och det kände hon inte alls för.

Eller, först gjorde hon det. Hon tittade intresserat och lutade huvudet från sida till sida. Lyssnade. Gick fram och tittade bakom tvn när schäfern på filmen gnydde.

Sen tröttnade hon.

Matdax

Jag är sååå hungrig! Nu tänker jag rusa hem, handla lite på vägen och sen bjuda älsklingen på mat.

Pysselstund

Jag planerade en ta-hand-om-mig-själv-och-ansa-lite-kväll igår. J skulle på innebandyträning mellan åtta och halvelva. Perfa! Här ska fixas.

In med skenorna som ska bleka mina tänder redan klockan åtta, på med färg på brynen och fram med vaxet.

Tjugo över åtta ringer J. "Det var så få på träningen, jag kommmer hellre hem till dig".

Precis så som jag ville visa mig. Not.

Trötter

Tillbaka från kick-offen. Mer slut än en tom flaska. Ja jisses, det är inte mycket tanten orkar med.

Efter första dagens program hade vi en timmes valfri aktivitet. Den ägnade vi åt mitt medhavda kitt bestående av vin och dooleys. Vodkan hann vi aldrig ta av som tur va.

Nu orkar jag inte skriva mer, får se om jag blir lite piggare senare.