Mina takter

”Om allt verkar vara under kontroll, så har du för låg fart.” (M Andretti)

En råtta om dan

Jag gillar storstadslivet. Jag gör verkligen det. Novembermörkret till exempel. Det finns inte här. Staden är alltid ljus. I alla fall om man jämför med skogen.

Jag kan springa hur sent som helst utan att vara den ende som gör det. Det känns både tryggt o kul att det finns fler ute.

Fast då har jag ju en hund med mig. Och ändå är jag uppmärksam. I alla fall lite. Å en massa djur ser man oxå. Särskilt kaniner.

Senaste tiden har jag fått den stora äran att se en råtta om dan. Jag tror aldrig jag sett råttor i verkligheten förut. De är riktigt söta.

Det är den underbara filmen Råttatouilles förtjänst att jag noterar råttorna utan att skrika samtidigt som jag springer åt motsatt håll.

Den franska råttan Remy fick oss allihop att sitta alldeles stilla i biografen i nästan två timmar.

Tänk om...

Jag är orolig över att jag har ADHD. Jag hittade en text på nätet. Nu känns det ganska säkert att jag har det.

Där står det att symptomen kan variera från person till person och vara beroende av omgivande faktorer. Men generellt delas de in efter de tre huvudkategorierna, uppmärksamhet, impuls och överaktivitet.

Och sen listar de en massa typiska beteenden. Det är då jag blir rädd på allvar.

Å herregud! Är jag illa ute? Jag pratar först o tänker sen. Jag går på känsla och impuls. Jag har svårt att sitta still. Jag är splittrad, glömsk och tankspridd. Till och med barnen har märkt det. Jag har alltid tuggummi i väskan. Jag drivs av inspiration, måste ha roligt för att prestera maximalt. Blir lätt uttråkad.

Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig

Lyssnade på Alex Schulmans fru Katrin när hon gästade P3. Å hon låter helt klart vettigare än hon verkar i sin blogg. Hon säger att de som hatar henne är mammor. Jag är mamma. Å jag tycker hon verkar puckad. I sin blogg då.

Men det är inte för att hon säger att hon inte är sugen på barn. Och det är inte för att hon inte tycker att mammor ska amma offentligt. Utan det är när hon stavar fel. Ja, jag vet, det är hemskt av mig, men det får mig att se rött. Eller när hon använder fel ord i fel sammanhang. Eller när hon uttalar sig om saker hon uppenbarligen inte har en aning om. Eller allra värst, när hon säger att hon blir mätt på en jävla måltidsdryck samtidigt som hon tycker att hon är en bra förebild för unga tjejer.

Men jag är å andra sidan avundsjuk. Hon startade sin blogg 19 juni. Jag startade min den 7 maj. Hon ligger tvåa i bloggtoppen i Sverige. Jag snittar 20 läsare om dan. Inte särskilt kaxigt. Hon har en egen pr-byrå. Jag bara drömmer.

Men när jag tittade in på nytt på hennes sida märks en markant skillnad i hennes inlägg. Jag är övertygad om att hon numer får en hel del hjälp av sin man. Men jag gillar förändringen vare sig den beror på maken eller henne själv. Hon får mer än godkänt av mig. Och jag tycker att hon är en bra förebild för unga tjejer. Ibland.

Sluta mesa

Jag har blivit hämmad. Jag har kommit av mig i mitt skrivande. Jag har lämnat ut min blogg till personer och företag som är mer av affärsmässig karaktär. Plötsligt har jag blivit mesig. Nu får jag fan ta o skärpa till mig.

Jag ska glömma det o fortsätta skriva oväsentligheter. Som att jag i ett desperat försök att fräscha upp mig smörjde in mig i brun-utan-sol-kräm igår. Sen drömde jag att det blev helt ojämnt över hela kroppen o att jag såg ut som en chokladkaka i ansiktet med lysande ögon och en markant rand rund ansiktet.

När älsklingens väckarklocka ringde drog jag täcket över huvudet för att han inte skulle bli rädd. När jag kom upp ur sängen och såg mig i spegeln blev jag grymt förvånad över att jag faktiskt såg normal ut.

Novembertröst

När inte mäklarn dök upp o ungarna redan var hos kompisar passade jag på att få massage.

I ett fullständigt iskallt rum. Jag ville ha massage men jag ville verkligen inte klä av mig i det utkylda lilla rummet. Jag tvekade en stund innan jag sakta började klä av mig.

"Jag har satt på värmen" sa massören som masserar lite hemifrån under sin mammaledighet. Ja det känns i alla fall inte borde jag kontrat. Men nejdå, på sedvanligt mesmanér ursäktade jag den upplevda kylan med att jag varit frusen hela veckan.

Massagen var välbehövlig. Men den hade varit alldeles underbar om det inte varit så jädra kallt. Oj, då sa massören när vi var klara, nu ser jag att X (hennes Sambo) tagit bort elementet.


Nähä?

Bortglömd

Jodå, han hade glömt bort det hela. Nu får det bli imorgon istället. Ja jisses.

Passa tider

Jaha. Så sitter jag här o väntar. Mäklaren skulle varit här för tjugo minuter sedan. Vart har han tagit vägen? Är det mitt nya liv nu? Att vänta?

Jag har nämligen lovat mig själv att bli bättre på att passa tider. Och det går väldigt bra. Så bra så jag undrar om det verkligen är effektivt att göra det.

Är det så att jag får sota för hur sen jag varit förr? Så att jag liksom får vänta resten av mitt liv?

I förra veckan var jag på plats en halvtimme före utsatt tid på en kompisträff. Idag väntade jag på chefen i en timme innan vi hade vårt avtalade möte.

Borde ta o ringa mäklarn o fråga vart han tagit vägen. Men samtidigt. Ganska skönt om han inte kommer.

Mästerfotograf

Ute på supertrevlig tjejkväll i fredags. Middag med tillhörande tjejsnack o sen partande ända in på småtimmarna.

På lördagen tänkte jag, vad synd att jag inte tog några bilder, det hade ju varit kul. Sen tittade jag i min mobil. Där låg tre kolsvarta bilder. Efter en stund såg jag att de var tagna i taxin.

Haha! Sa pojkvännen, så typiskt dig honey, det var väl enda gången på kvällen som du satt still o kom ihåg att ta fram kameran."

Utkädda barn

Mina barn har haft Halloweenfest. De ser läskiga ut.

Nu har även min son fått en mobil. Första messet kom igår på dan:

"Hej mamma hur ar du det men nu har jag fot et ringkort so ring mej om du vill prata"