Behöver jag säga att jag inte bryr mig ett skvatt om OS? Ju mer upphåsat någonting blir desto mer ointresserad blir jag. I normala fall tycker jag sport är kul, men inte nu. Näpp, för mycket Kinaprat, så det så.
Men nu var det inte det jag skulle skriva om. Det var min onormala trötthet som slog till igår. Det gick ganska bra på jobbet. Fullt upp hela tiden. Men sen. När jag kom hem. Luften gick helt ur mig.
På vägen hem handlade jag. Sen åkte jag till lägenheten för att inspektera städningen. Det såg ok ut även om jag undrar ifall de rökte medans de städade. Min känsliga näsa indikerade det. Äh va tusan då får det väl vara så.
Väl hemma hade raringen precis dukat fram maten. Sen satt jag i telefon en stund med en kollega (om jobb) efter det satte jag mig i soffan! Det händer typ aldrig men det gjorde jag i alla fall i typ tio minuter. Sen var det dags att gå ut med hunden, ställa fram kvällsmat och...
Poff. Jag gick och la mig. Efter att knappt kunnat hålla mig vaken sen jag kom hem och mer eller mindre mest stirrat rakt ut gick jag och la mig. På sängen. För att vila. Men jag stensomnade.
Så får inte jag göra. Min familj blir som tokig. Morsan får inte vara trött och absolut inte hängig. Men min raring fösökte hålla ställningarna så gott han kunde. De var uppe ett par timmar till. Men när de väl skulle lägga sig var det bara för konstigt - ska inte mamma komma in och säga godnatt till oss?
De hittade alla tänkbara ursäkter för att väcka mig och få fart på mig men inget hjälpte. Jag låg där jag låg. Svarade på det nödvändigaste och sov vidare. Dottern var förstås mörkrädd (för att få min uppmärksamhet) och sonen behövde hjälp med att stänga fönstret. Av mig.
2 kommentarer:
Ja det är gräsligt att bli så där tröt.pigga påsig nu då.kram
Tack! Nu e jag lite piggare igen. Kram
Skicka en kommentar