Jag är så trött på mig själv och min jäkla knäpphet. Otacksam, egensinnig, anti, fröken motvals, kärringen mot strömmen. Så olik alla andra och, och... förbannat osocial emellanåt.
Om hela mediesverige dömer ut tyskan, då tycker jag synd om henne. När hela staden ska fira 08-dagen, då tycker jag det är ointressant och knöligt, trångt och bökigt.
Vi är bjudna på fest ute i smålands mörkaste skogar. Mysigt, säger alla andra. Långt bort tänker jag. Jävligt långt bort. Hur ska man kunna köra hem, jag som inte ens vågar åka till närmsta matbutik dagen efter. Jobbigt o ordna hundvakt.
Och så börjar jag grubbla, varför är jag så jävla anti? What? Varför tycker jag att det är så mycket mysigare hemma?
Men, när jag väl är på plats tycker jag det är askul. Då kommer jag inte ens ihåg att jag ojjat mig så. Det är bara så tråkigt för mig själv att jag tycker det känns så jobbigt innan.
2 kommentarer:
Vi är nog lite lika du och jag.Men knäpp och annorlunda vet jag inte men är det inte viktigt också att stå på egna ben i livet och gå så rakryggad man kan och det gör ju du.Många har ju svårt med raka människor.Jag är en av dem som tilltalas av det.Tack för att du orkade lyssna på mig häromdagenÄr inte alla som har en så bra vän som du.kram Lottie
Å gulle du! Tack! Dito, du lyssnar alltid och finns där med kloka iakttagelser. Försökte räkna efter häromdagen hur många år det är egentligen men det går ju knappt:). Du är bäst! Kram
Skicka en kommentar