Sidor

lördag 23 augusti 2008

Mat-Tina handlar på Coop extra innan hon skrämmer Bambi


Idag har jag varit lite bakis. Inte för att det blev så himla mycket dricka igår. Nej, det var precis lagom och supertrevligt. Men det räcker liksom med ytte, pyttelite för att jag ska sova dåligt. Sen känner jag mig mer eller mindre bakis hela dan. Najs.

Så jag har legat på altanen med en bok. Och vi har haft besök och jag har bjudit på äppelpaj. Egentligen skulle vi gett oss iväg med släpet till lägenheten men när vi skulle åka funkade inte lyset på släpet.

Det blev jag inte ledsen för, ville ju helst bara ta det lugnt. Och märkligt nog hände en konstig incident precis där vi skulle varit om vi hade kommit iväg. Precis vid samma tid som vi hade varit där om vi kommit iväg som vi skulle. Hajar ni? Visst är det konstigt ibland.

Ikväll har jag en kväll för mig själv men kylskåpet var tomt så när jag skjutsade min raring åkte jag för att handla. Gud vad konstiga saker jag handlade. Jag var liksom sugen på allt möjligt och tyckte att jag var värd det också. Jag köpte 6 st färska kräftor till mig själv. För 112 kr. Det tyckte jag att jag skulle mysa på ikväll.

Men de var inte så goda som de såg ut. Jag handlade bra saker också. Mycket grönt och nyttiga saker. Tanten bakom var fascinerad och kallade mig en riktig matmamma. Det grundade hon bland annat på den i hennes ögen oerhört exotiska Turkiska yogurten, men ändå, jag tar åt mig och känner mig som mat-Tina.

Och när jag kom hem fick jag mig en naturupplevelse som hette duga. I fönstret såg jag grannens katter stryka omkring på tomten (och det där är ju en historia för sig som jag inte tänker gå in på nu) men till slut smög jag ut på altanen för att kolla vart de tog vägen.

Plötsligt stod jag öga mot öga med ett rådjur. Jag glodde. Han glodde. Jag glodde ännu mer. Och han också. Länge stod vi där och bara glodde på varandra. Efter en evighet tog han ett par steg längre bort innan han stannade igen och glodde vidare. Jag följde efter, stannade och fortsatte glo. Som en duell. Så tittade vi bort ett ögonblick innan vi tittade på varandra igen.

Sen fick han nog och sprang skällande iväg. Det lät som om han ropade, "det bor en galen tant här hon står och stirrar läskigt, hjälp!".

Inga kommentarer: