En trasig baddräkt. En orättvis medalj. Ett steg för nära häcken.
Oj, oj, oj, vad det är synd om oss svenskar. Om om inte fanns. Alltid någon annans fel. Jag är helt häpen över vår totala brist på självkritik i detta OS. Vad är det med oss?
Först tjatar vi om mutade domare. När en man iklädd sparkdräkt kastar sin medalj på golvet likt en liten barnunge som inte vill ha sin glass, säger vi "bra gjort, han visade att domarna var dumma!"
A, men herregud, låt bli o ta emot medaljen då om det nu var så himla fel. Jisses. Sen är det en baddräkt som går sönder. Usch o fy, så orättvist, tycker alla.
Inte jag. På den nivån anser jag att hon borde simmat bra ändå om den så trillade av henne och hon hade fått hoppa i naken. Är man proffs får man agera som ett också.
Sen kommer det absolut värsta. Vår nations lilla gulleälskling nummer ett, Susanna Kallur, snubblar. Näe, nu är det bara för mycket skriker hela Sverige.
I ett nafs är den stackars reportern som intervjuade Kallur minuterna efter fallet hatad av hela Sverige. Hur kunde han? Sticka mikrofonen i ansiktet på vår lilla Susanna?
Alltså helt seriöst? Är det bara jag som tycker att det inte är synd om oss? Otur, javisst, men va fan bit ihop. Och visst tusan vill man veta vad Kallurs version är. Det ville i alla fall jag. Och jag ville se tårarna också.
2 kommentarer:
Det är synd om Kallur som totalsnubblade. Det är synd om Alshammar vars dräkt gick sönder och störde hennes uppladdning och koncentration.
Men det är en del av idrotten och det vet de om och det är inget konstigt med det. Och jag tror inte de har något emot att visa sina tårar heller. Det är en del av att representera Sverige i OS.
Vad som däremot är beklagligt är att kvällstidningarna väljer att göra en grej av det.
Angående Ara skulle han bojkottat prisutdelningen om han ville protestera mot domslutet genom att inte ta emot medaljen. Det hade jag tycket varit rätt.
Diplomat du? Näe, det tror jag inte. Inte mellanbarn heller...
Du e la för söt!
Skicka en kommentar