Äntligen. Och det känns så attans bra. I fyra år har jag lånat min syrras cykel. I fyra år. Utan att ha cyklat på den en enda gång. Den har stått i förrådet. Hela tiden. Varje dag. Med punka.
Det är bara det att jag har inte vetat om den funnits där jag lämnade den. För det är två och ett halvt år sedan jag flyttade därifrån. Och jag har inte haft någon nyckel dit. Och jag skulle hämta den en dag. Och jag skulle ringa någon jag kände. Och någon jag kände flyttade därifrån. Och månaderna har gått.
Ända tills idag. Jag åkte upp, bad en person öppna förrådet och sen bar jag ut cykeln. Det kändes som om jag stal den men det det gjorde inget. Jag var lycklig. Och det tjocka lagret av damm och det omsorgsfullt omsurrade låset vittnade om att den stått där väldigt länge.
Och nu känns det så bra. Min syster fick tillbaka sin cykel och kunde cykla omkring på den redan i eftermiddag. Det är en solskenshistoria. Det är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar