En liten, liten en som flyger runt och skvätter lite glitter på mig och tinglar med sin fina lilla bjällra. En fe som ger mig lite ork och lite lust.
Vilken chock det är att kastas in i vardagen efter veckor av semester och mys. Inga krav och inga tider. Mycket god mat, trevligt umgänge och träning i exakt de doser man önskar. Det var semestern det.
Nu är vardagen här och därmed allvaret. O shit vad grubblig jag blir. På en gång. Ska det vara så här, tänker jag. Är det meningen? Stressa mellan det ena och det andra. Upp och iväg, fort hem igen...
Var ute och spelade lite golf idag på morgonen med en kollega. Började med att svinga som en gud på driving rangen med rena sköna bollträffar. Fortsatte i sammma anda och sa som ett evigt mantra "aldrig mer än tvåputt" för det har jag hört på golfskolan.
Och så slarvade jag bort en klubba. Så just nu är det det enda jag kan tänka på. Vad fan skulle jag glömma den för? Säkert inte vad idrottsmentorer skulle predika för, gå o bära med sig en neggig känsla. Men så är det.
Fast jag är ganska glad ändå för jag har varit ute och sprungit i regnet och det var alldeles underbart skönt. Jag verkligen älskar snåriga spår i skogen (nu låter jag sådär ironisk igen men jag lovar det är jag inte).
Men jag vill ha min klubba tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar