När jag blir frisk...

Varierat underlag. Barmark och rikligt med snö på samma runda.

Jag var hos min duktiga idrottsnaprapat en sväng efter förra veckans låsning i bäckenleden. Han är så otroligt duktig. Min vanliga naprapat är guld värd och toppen för stela och spända muskler men när det är en tillfällig skada är idrottsnaprapaten helt outstanding. Han behöver inte ta i, ett tag här och ett tag där så knakar det loss ordentligt. Nästan som trolleri :).

Sitter och surfar runt i en massa träningsbloggar och blir taggad. Kanske det är dags för en marathon när jag blir frisk och inte behöver äta kortison längre? Börjar bli lite sugen. Innan jag blev sjuk var jag mest sugen på att pressa tiden på milen, fler Lidingölopp eller halvmaror lockade inte längre. Maran har aldrig lockat - men nu gör den det! (och alla lopp i världen för den delen).

Låsningen har inte stoppat mig i träningen som tur är. Varje dag har jag både promenerat eller sprungit och styrketränat men i dag får jag på riktigt anstränga mig att gå ut (kommer bli av men jag laddar än). Jag har ägnat mig åt att trimma Harper på altanen i solen största delen av dagen istället.