Som ett brev på posten

I torsdags var jag som sagt hos Naprapaten. Han lyckades till och med knäcka mig i svanken, det har ingen lyckats med förut. Så långt var allt frid och fröjd. Och så i går. Pang, sa det (nästan bokstavligt) så fick jag ryggskott! Det har jag aldrig varit med om förut. Kan inte låta bli o undra om det har något samband med knäcken?

Hur som haver, jag var otäckt orörlig igår. Idag är det helt klart bättre även om jag med nöd och näppe kan ta mig fram. Igår var det nämligen så att jag knappt kunde klara mig på egen hand på toaletten (öhh, för mycket information, jag vet men så jäkligt var det).

Som tur var så hann jag låta valparna prova på hagen, avmaska dem och bära upp dem igen innan jag blev liggande. Raringen hjälpte mig med kvällsrastningarna av de stora vovvarna och barnen är som väl är på sportlov.

Medicinen mot ryggskott har jag läst, är att röra sig, så jag behöver inte vara orolig, det gör jag hela tiden vare sig det går eller inte. Ska nog snart bli bra från det häringa lilla skottet :).

Den stora valphagen uppskattades av både mor och bebisar.