The leader of the pack

Ryggskottet sitter fortfarande i men jag är på bättringsvägen. Och vem kan deppa över ryggskott när man kan sitta och gosa med de här små kottarna? Herrejisses, det är så mysigt så det inte är klokt.

I takt med att jag kan röra mig lite bättre så lugnar sig övriga flocken. Jag vet inte vad det beror på men så fort jag inte är hundra får alla fnatt. Ingen kan koncentrera sig på nåt, kan knappt kissa och bajsa som vanligt och allt är sååå konstigt verkar de tycka.

Idag har jag varit piggare och rörligare och då är det som om allt lägger sig med en enda stor suck. Nu sover alla lugnt och harmonin är tillbaka. Skumt.