Härlig helg

Ännu en helg avverkad! Vart tar tiden vägen?

I fredags var vi på restaurang Kungsholmen o käkade eftersom min honey fyllde år. Det var supertrevligt och supergott. Raringen trodde vi skulle äta själva men på plats väntade familjen.

Lördagen ägnade vi åt lite shopping innan vi åkte ut till Hässelby GK för att slå några bollar. Det slutade med att vi gick en korthålsrunda.

Det verkar som att jag har vilat mig i form för jag var betydligt bättre än sist (även om jag är långt ifrån bra än). Men det är bara att träna på.

Mel var med och kunde till och med springa lös emellanåt på den fina banan. Och så fick hon träna på att ligga plats medan vi puttade och det klarade hon galant den lilla damen.

I går var det dags för utställning. Vi har inte varit på någon sen i somras så vi behövde komma iväg och träna både Mel och jag. Som den perfektionist jag är var allt i sin ordning när vi gav oss iväg. Inget lämnas åt slumpen.

Jag nästan skäms över vilken ensamvarg jag är. Jag hade verkligen sett fram emot den här dagen. Att jag skulle åka själv. Och när det plötsligt blev tal om att jag eventuellt skulle få sällskap blev jag sjukt stressad.

Jäkligt knepigt det där, det är ju jätteroligt att nån vill följa med, men fan det går inte att umgås med mig när jag ska iväg på något sånt.

Jag råfokar. Går omkring och laddar och förbereder mig. Är inte uppenbart nervös, men jag vill liksom inte tänka på något annat eller ha ansvar för att nån annan ska ha det trevligt.

Halvsex på morgonen mer eller mindre skuttade jag upp. I micron stod gröten förberedd, bara att trycka på knappen. Samma med kaffet, laddat och klart. I kylen väntade de färdiga mackorna och lunchlådan. Förberedelserna hade pågått i flera dagar.

Vi var på plats kl åtta på morgonen i Örebro. Sen var det bara att vänta. Inte förrän halvfyra på eftermiddagen var det dags för Mels klass. Hon placerade sig som tvåa med CK! Helt jävla otroligt.

Så jäkla bra. Hon måste vara självlärd, vacker är hon, det vet jag och i form men va tusan, vi har inte tränat på utställningshyfs ett skvatt. Ändå ställer hon upp sig hur tjusigt som helst.

Måste vara en kombination av den duktige handlern Macke och Peter och Lotties träning. Och så förstås Mels vilja att alltid hänga med.