I förrgår sprang jag en runda på en och en halv timme i kuperade terrängspår. Det är så lyxigt att springa på ett färdigt spår ute i skogen. Och när man springer spår längre än fem kilometer möter man sällan på nån. Och det är helt underbart.
Ensamvarg? Ja ibland. Särskilt när jag ska springa. Då är det superduper att bara springa på och slippa tänka på nåt särskilt. Men Mel är ju med såklart. Fast vi springer ju inte o pratar o jag bestämmer vägen:).
Igår satt vi på stamstället o käkade o drack vin i solen efter jobbet. Ända tills solen försvann.
Jag längtar efter mina små barn. Träffar de på söndag igen och då ska vi vara tillsammans en hel vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar