Helgen har bara rusat förbi. I fredags satt jag rakt upp och ner i soffan och somnade. Gång på gång. Klockan tio insåg jag att det var lika bra att jag la mig för att sova. Hela förra veckan har jag varit ruskigt trött.
Besvikelsen över att inte barnen kunde komma upp gjorde väl sitt till. På lördagen bar det iväg ner till Jönköping. Fick våldgästa min syster med hela min familj. Men eftersom vår hund befann sig i höglöp fick vi först placera henne hos uppfödarna.
Min svåger har sagt upprepade gånger att jag kan komma dit hur mycket jag vill. Det tror jag dock han ångrar lite nu. Hu, känns jävligt jobbigt att belasta dem så. Det är inte så lätt att ha gäster, det fattar jag. Hur gärna de än vill ställa upp.
Och inte är det så lätt att vara gäst heller. Känner mig jävligt jobbig. Och i vägen.
Så i lördags lipade jag halva dan. Kände mig alldeles utmattad och jävligt maktlös. Jag inser att situationen är ohållbar. Absolut. Och jag inser att jag måste stå fast vid mina planer mycker hårdare och inte vara så jävla överflexibel. Det gynnar verkligen inte någon. Att jag hela tiden säger "ja" och "det kan jag nog ordna".
Men efter några timmar med mina små änglar är min energi påfylld igen. I söndags gav vi oss iväg till Monkeytown på förmiddagen. Efter nån timme där retade barnen upp sig på några andra ungar som hoppade för länge så då gav vi oss iväg till Mac Donald's för lite lunch.
Sen fikade vi lite, gick långpromenad och spårade med hunden i skogen innan vi begav oss tillbaka till syster yster. Som för övrigt just hade haft barnkalas med tårta och ballonger. Och lagom till det var över kom vi tillbaka igen.
Ja jisses, de ska ha så mycket tack och kramar för att de är så goa o låter oss vara där. Som tur är får jag chans att ge tillbaka lite när de ska iväg på semester. Då blir det hundpassning för min del. Fast med tanke på hur de ställt upp så borde jag nog vara hundvakt livet ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar