Man kan undra vad jag gör uppe så här dags. Det hör inte till vanligheterna. Oftast har jag somnat för länge sen med boken antingen över näsan eller på golvet nedanför sängen.
Sonen har hög feber. Han yrar. Han gör alltid det när han får feber. Enda sedan han var liten bebis. Då var det hemskt. Ren tortyr o se honom så rädd och inte kunna lugna honom.
Han är i nåt mellanläge, inte vaken och inte sovande. Alla saker i rummet är otäcka ting som kommer emot honom. Han behöver fly från dem. De är livsfarliga.
Jag lugnar. Ger honom vatten. Pratar med honom o försöker väcka honom från hans drömmar. Ibland går det att resonera med honom men plötsligt är han tillbaka i drömmen igen och skriker åt mig att akta mig.
-Titta där!
-Var?
-På väggen titta på väggen!
-Vad ser du på väggen?
-Ser du inte på väggen där! Akta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar