Bestämmer mig för att inte ge upp

Dricker te och bestämmer mig för att inte ge upp. 

Blir galet ledsen när kroppen inte lyder och jag inser att det inte är över. Att tvingas ha kontakt med sjukvården, eller rättare sagt inte ha kontakt kanske man ska säga för de är omöjliga att få tag på, är minst sagt deprimerande.

När man väl får tag på dem är det som att börja om från början. Hur trevlig man än försöker vara är personen i växeln eller receptionen eller vad tusan det nu är man får prata med apsur och vill bara avsluta samtalet så snabbt det går.

Men, nu när tårarna torkat för den här gången har jag bestämt mig (igen) för att sluta lipa och tänka positivt (igen). Fokusera på det som är bra med andra ord. Inte tänka på det som skrämmer mig (vad är det jag har, när ska det bli bra, när får jag tillbaka min starka kropp?).

Så. Nu över till bra saker. För ovanlighetens skull har jag redan handlat flera julklappar. Inte alla men på god väg. Shoppar på nätet, överstyvt (som Stina skulle sagt) och supersmidigt. Jag är extra stolt över att jag är ute i så god tid.

I lördags kväll var vi på middag hos Olle & Siv (Olle fyllde år) och träffade Jonas o Carin och deras små söta flickor Tove och Alie. Kathrine och Jörgen med Kajsa var också där, alltid lika skoj och träffa dem.

I söndags var vi på dop för Mange och Sofies lilla tjej Elin med nyckelpigetema. Inser att jag missade ta kort på de superfina nyckelpigetårtorna som Sofie gjort. Illa. :) Där träffade vi, förutom Mogge, Emelie och Marcus som vi inte sett på evigheter och deras lille kille Rasmus på ett och ett halvt år.

Mange och Sofies lilla Elin.