Min lilla fina Ruccola har återhämtat sig efter att jag glömt den i kylskåpet på jobbet. Blir så glad.Idag fick min älskling ett ryck och ville klippa sig. Nu på direkten skulle det ske. Jag förstår honom, han liknade ganska mycket Jesus när han släppte ut sitt hår på kudden på kvällen. Och idag var måttet rågat, särskilt som jag klippte av mitt häromdagen. Längre än mig kunde han inte ha sa han.
Så vi åkte iväg för att handla lite saker och samtidigt leta frisör som kunde klippa honom på stört. Någon sådan hittade han förstås inte så istället satte han sin värnlösa och försiktiga sambo i arbete.
-Du får klippa mig, sa han bestämt.
-Nej, sa jag bestämt tillbaka eftersom han tidigare på dagen visat en bild på en frisyr han ville ha. -Jag kan toppa det lite eller snagga helt med trimmern. Det är allt.
-Ok, vi gör det, blev svaret.
Likt gulletussan satte jag igång med saxen samtidigt som jag pladdrade på om ditten och datten. Jag tog min uppgift på allvar och gick helt och fullt in i rollen som frisör. Efter att klippt bort det nedersta av håret utan att vara så noga med jämnheten frågade jag med uppmuntrande röst,
-Vill du känna lite på det, ta i lite vax och frisera det själv för att se hur det känns?
Sen fick vi skrattkamp båda två. Efter en stund när vi lugnat oss något, klämde jag ur mig,
-Ta fram den där bilden på frisyren du önskade så klipper vi så.
Det utlöste en ny skrattattack. Till slut kunde vi fortsätta lite halvseriöst så där en stund innan jag med vänlig stämma meddelade,
-Sådär, då får du sitta en stund så att håret torkar medan jag packar upp en leverans av schampoo vi fick idag (underförstått går ut i köket och dricker mitt kaffe i lugn och ro).
Trots allt trams tycker jag att han blev snygg till slut. Kolla gärna på det när ni ser honom nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar