Klurigt

Jag älskar ironi. Det är verkligen jätteroligt. Fast det blir ofta tokigt. Dels händer det att jag använder det i fel situationer och med fel människor. Pinsamt (rekommenderas inte). Och ibland tror folk att jag alltid är ironisk eftersom de har förstått att jag tycker det är kul.

Sen har jag en kombo som försvårar det hela ytterligare. Jag är ofta entusiastisk och positiv över saker. Och vad är det med det? Jo, det innebär att jag ofta säger, "Men åhh, vad kul, super!" eller "Jag älskar sånt, den sortens filmer är det bästa jag vet, den vill jag jättegärna se". Och menar det. Uppriktigt.

Hajar ni hur det blir? Folk tittar oroligt och tror att jag är ironisk, när jag i själva verket är ärlig. Dubbelironi, kallas det. Att säga något man verkligen menar men med ett ironiskt uttryck.

Och fast jag tycker det är så roligt så är det långt ifrån alla gånger som jag själv fattar ironi. Jag tror blint på det mesta som sägs. Min egen son till exempel, han är ofta ironisk och jag fattar ingenting.

By the way, jag vet vart Karlsson på taket tog vägen, han är numer bilreporter på Aftonbladet och kallar sig för Robert Collin.